Jag såg klart The Jinx i helgen, HBO:s miniserie om arvtagaren och mångmiljonären Robert Durst, som misstänkts för tre separata mord men friats från samtliga. Och avslutningen var precis lika bra som förväntat. Alla måste se! Några tankar jag lämnades med:
OBS, NEDANFÖR FÖREKOMMER SPOILERS! LÄS INTE OM DU INTE HAR SETT SERIEN!
-
Jag undrar om Durst i själva verket ville åka fast? Finns flera tecken på det. Dels när han fick för sig att sno den där kycklingmackan (trots att han hade 500 dollar i fickan) som ledde till att han åkte fast för det tredje målet. Dels för att han visserligen verkade gaggig, men två gånger gjorde misstaget att bortse från att mikrofonen var på. Men framför allt för att han ens valde att göra den här dokumentären. Det är helt osannolikt att bli åtalad och friad från tre mord. Har man ”lyckats” med det, och dessutom inte behöver pengarna, är det enda rätta att bosätta sig på en strand nånstans och för resten av livet förundras över hur orättvis världen är.
Att han ville få ut sin version av händelseförloppet eller rentav rentvå sitt namn är förvisso en anledning att ställa upp på dokumentären, men med tanke på hur misstänkt han rent objektivt ser ut att vara måste han ju förstått att det skulle få motsatt reaktion. För även om han inte avslöjat sig själv i slutet, skulle serien göra att fler människor kände till Durst än innan och att fler människor alltså (antagligen) trodde att han var skyldig.
-
Är inte alls kvalificerad att göra denna gissning, men jag upplevde stundtals Durst som schizofren. Speciellt i den sista scenen där att hans prat för sig själv låter som en dialog mellan två personer.
-
Trenden att dokumentärfilmsnubbar (ja, jag tycker det verkar vara mest snubbar, sue me!) sätter fokus på sig själva fortsätter med The Jinx-regissören Andrew Jerecki. Det var inte lika illa som i Gasland, men blev ändå uppriktigt enerverande i slutet. Det blev inte bättre av Jereckis bockskägg och ständiga öppna mun och smirk.
Till hans försvar ska sägas att det, i sista avsnittet, var intressant att få en inblick i backstage-diskussionerna som fördes inför den nervösa sista intervjun.
-
Den yngre mannen som under alla dessa år suttit på den slutgiltiga pusselbiten i form av det andra brevet – undra om han upplever ångest för att inte ha delat med sig av detta tidigare, eller nån slags stolthet för att (sannolikt) ha fällt Durst? Eller ilska för att under så lång tid ha försvarat honom? Eller dåligt samvetet för att han nu ”förrådde” sin gamla sponsor? Säkert en blandning av allt.
- Ska bli väldigt intressant att följa det här fallet. Han bör inte komma undan denna gång, även om jag säkert hade sagt samma när han kom undan med att ha styckat en kropp. Det känns som att Dursts advokater kommer att fästa stor vikt vid att misskreditera dokumentären och peka på den lite för-bra-för-att-vara-sann-tajmingen i att Durst greps dagen innan sista avsnittet sändes.
