Från mitten av 1980-talet var Velvet Undergrounds tredje lågmälda album det självklara standardverket för alla indieband från Storbritannien, vare sig spelade in Postcardetiketten eller som Pete Astor på Creation, först i The Loft och sedan som The Weather Prophets. När senkomna unga lärjungar från Ultimate Painting och Veronica Falls, med samma referensramar, nu lockar sin universitetslektor (jo, på riktigt) till ännu en skiva förstår vi snabbt att det inte hänt mycket i hans skivsamling sedan den tiden.