Parisa klagar på att jag inte bloggar. Förlåt. Eftersom mitt liv består av: jobb, flytt och jobb just nu så undrade jag vad jag ska skriva om. Hon ba "ditt liv som islänning". Okej. Mitt liv som islänning är slående likt en svensk persons liv har jag förstått. De enda konkreta skillnaderna torde väl vara:
- Min släkt bor inte här och de måste hälsas på ibland, det är dyrt och det lämpar sig inte alltid att vara bortrest. Men jag klagar inte, det är världens bästa land och min släkt är så härlig.
- Jag pratar isländska med min familj.
- Jag förstår inte alla referenser alltid. Detta hade jag otroliga komplex för i barndomen. Nu har jag kommit över det. Kan inga snapsvisor till exempel, visste inte vilka Gyllene tider var och så. Haha.
- Jag tillber flera tomtar. Detta kan jag återkomma till vid ett senare tillfälle. Jag är inte galen eller så. (Eller är jag?)
- Jag har isländskt pass. Big deal tänker du, men ja, det är det faktiskt. Ni EU-medborgare har det jävligt bra ska ni veta.
- Jag får inte rösta i riksdagsvalet (vem FAN bryr sig om kommun- och landstingsvalen, det vill jag veta.).
- Kom inte på nåt mer.
Räcker det Pariz?
