En morgon idag också, robotkvinnan har vaknat och är om än något sen, på väg till jobbet. Idag ska vi presentera de senaste veckornas jobb, och oavsett hur van jag blir kommer det nog alltid att vara lite nervöst.
Och så hoppas jag att diklofenaken jag fått mot nacken inte ska göra mig helt vimmelkantig utan bara ta bort det onda.
Jag måste jobba på det förvånade ansiktsuttrycket.
