Ikväll ska jag och Alex äta middag med min gamla chef Micke Porseryd. Det är han till höger i bild. Han i mitten är Pelle. Tillsammans utgör de "the sons of Rolf". Ja, det är ju han till vänster som är Rolf.
Micke är en av de jag jobbat för som jag tycker mest om. Även om vi inte jobbar ihop längre kommer jag alltid vara lojal mot honom. Vet inte riktigt varför. Men det finns inget som skulle kunna bryta den lojaliteten. Kallar Micke så kommer Calle.
Micke bodde i Hong Kong en gång i tiden. Han var 20 år eller så. Och var personlig tränare till Jean Claude van Damme. Rätt så mäktigt. Och så var han Lanvins ansikte i hela Asien. Det är roligt.
En gång sparkade han mig. Jag sålde prenumerationer på Finanstidningen. Han var vd. Träffade honom aldrig. Och några gånger om dagen kom det mejl till "alla". Totalt irrelevanta. Så jag började svara. Också till "alla". Typ: "Har någon sett min Fantomen jag hade på toan?" och så. Min närmaste chef kom till mig och sa: "Porseryd börjar bli irriterad. Lägg av med dina massmejl till hela företaget. Annars får du gå."
Jag kunde inte hålla mig. När någon tjomme undrade om någon kaffebryggare som stått på svarade jag till alla: "Nu ligger Micke Porseryd och skräpar i köket. Kan någon torka bort honom?" I samma ögonblick som jag skickade det där mejlet till alla reste jag mig. Min chef behövde inte ens säga det. Micke gav mig sparken.
När jag är klar med honom ikväll... då vet han inte vad han heter. Den jäveln.
