Sveriges bästa tidning för sköna tjejer har släppt ett nytt nummer. Och jag är med på sista sidan med en liten text.
Jag har varit ihop med min tjej i ett år nu. Vi flyttade ihop samma dag som vi träffades. Och det har liksom gjort att smekmånaden blev kortare. Ni vet ju hur det är annars. Man dejtar och träffas bara när man är mycket väl förberedd. Helst med många timmars förvarning. Man är parfymerad och välklädd. Tandborstad och rentvättad. Och preventivrunkad. (Det är en grej vi killar gör just innan dejter för att inte komma för snabbt om det finns en chans till sex senare på kvällen.) Det är sen gammalt. Jag har till och med preventivrunkat hemma hos en tjej jag dejtade. Av någon anledning hade jag glömt att göra det. Och just när det började hetta till och hånglet blev så där hett tog jag beslutet. Fattade att jag skulle komma omedelbart annars. Och det ville jag inte riskera, så jag ursäktade mig, gick in på hennes toalett och preventivrunkade. Nu vet ni vad det är vi gör där inne. Hur som helst! Tillbaka till mig och min tjej.
Eftersom vi flyttade ihop så snabbt släppte vi också garden snabbare än vad som är vanligt. Hon såg mig klia mig ganska så avancerat i skrevet efter bara någon vecka. Jag såg henne kissa med öppen dörr efter två. Hon såg mig göra en sån där skidåkar-snytning när man håller för en näsborre och frustar ut efter bara en månad. Och jag hörde henne fisa efter två månader. Varje kväll! Fina hon. Så fort hon somnar i soffan, vilket händer då och då, kommer små pruttar. Just såna pruttar som killar tror att tjejer fiser. Minimala små rackare. Tjejpruttar. Men ändå pruttar. Om man kunde skriva en prutt skulle hennes pruttar stavas “pfft”.
I början sa jag inget om det där. För jag ville inte genera henne. Jag menar LITE klass man väl. Men så en gång tryckte hon på lite extra. Det blev en killprutt. Och den var så hög att den väckte henne. Hon väckte sig själv! Som en automat! Försök föreställa er hennes förvånade blick när det hände. Hur hon med uppspärrade och nyvakna ögon undrade: “Vad fan var det?”. Jag skrattade. Och hon fattade vad som just hade inträffat. Blev alldeles förstörd. Hon grät nästan. Och jag gjorde mitt bästa för att släta över saken. Men kunde inte sluta fnissa. Klart jag inte kunde. Tänk er själva att se någon väcka sig själv med en prutt.
Just nu när jag sitter och skriver de här raderna ligger Anitha bredvid mig i soffan. Hennes nya rutin är att lägga en kudde mot rumpan när det finns risk att hon somnar. Jag vet inte om det är för att dämpa ljudet eller för att dämpa lukten. Bara att vi tar bort den där kudden varje gång vi får gäster.
Men det är ju ändå så. Visst ska man anstränga sig så mycket man kan för att vara fina för varandra. Det är viktigt. Och vi har slutat kissa med öppen dörr och jag har slutat med den där vidriga snorgrejen. Man ska anstränga sig. Men någonstans är vi bara människor. Någonstans är vi bara djur. Och jag ser hellre lite för mycket av den jag lever med än lite för lite.
