Denna video är det. Kyle är nån LA-rappare som har gjort en sång som är allt vad verkligheten i Stockholm idag inte är. Han verkar vara nån typ Disney-barnkanalen-rappare och jag har inte analyserat eller alls tänkt mer på honom än så. Det känns dock rätt kul just nu i denna sekund. Really, Yeah fick mig att le.

/hugo

HOL UP. WAIT HOL DA FUCK UP. ALLTSÅ VAD i hela.

Mitt under inspelning av avsnitt 67 med Marvin Tebano (kommer på onsdag typ) får jag ett sms från Onda om att Dj Mustard har fått stryk under ett uppträdande i San Francisco. Som ni ser ovan, så det går när man snor Bay-soundet. För vi anade både Onda och jag att det var DJ Mustards avsaknad av ödmjukhet inför denna grej att han gjort sig en karriär på ett sound skapat i Bay Area som var roten till bråket. Läs mer om detta i t ex detta blogginlägg: P-Lo > DJ Mustard.

Så jag kommer hem och äter middag innan jag loggar in på TWITER.COM OCH GOD DAMN.

Det visar sig att det var Mistah JÄVLA FAB som stormat en scen där Dj Mustard och YG uppträdde. YG ska ha blivit rånad. Av denna man:
 

Mistah FAB var gjorde sig ett namn typ 2005 som hyphyns egen talesperson. Hyphyns pressansvarige. Mannen som gav ghostriding ett ansikte. Sen dess har mycket hänt och Fabby har varit både backpack-rappare, lokal aktivist och ratchet-rapapre sen dess.

Men inte nog med det. DET VISAR SIG ATT MISTAH FAB HADE MED SIG DENNA MAN UPP PÅ SCEN FÖR ATT BRÅKA MED MUSTARD:

Det här är alltså BEAST MODE aka MARSHAWN LYNCH. Vill ni veta varför han är känd över hela världen som BEAST MODE, obligatoriskt att kolla (han med bollen):

Om ni inte pallade kolla, se ändå BEAST MODEs stiff arm:

När Oakland-sonen Marshawn Lynchs NFL-lag Seattle Seahawks vann Superbowl i februari fick media hänga med in i omklädningsrummet för att se hur spelarna firade. Marshawn valde att bjuda på den hårdaste dansen någonsin, till den flera år gamla dängan Ready To Ride där Philthy Rich jämte Stevie Joe och D-Lo rappar om att vara redo för allt när det skiter sig. 

Alltså kolla gärna hela videon. Ni som såg början märkte ju kanske att Marshawn gick fram till en stereo och bytte från en YG-sång till denna Oakland-sång. Så Marshawn är rätt jävla lokalpatriotisk om en säger, han gillar Bay Area såpass att han hellre lyssnar på en fyra år gammal okänd Livewire-sång än en ny hit från LA som hans lagkramrat kanske satt på.

Och Mistah Fab blev dissad av DJ Mustarad i radio för ett tag sen. DJ Mustard är sur för att folk i Bay Area är sura för att han har kapitaliserat på deras musik, och Mistah Fab var väl en av de sura så nu är han och Mustard sura på varandra.

Så Mistah Fab och Marshawn Lynch hänger, kanske lärde de känna varandra efter att Fabby gjort denna sång om Marshawn:
 

De är vänner Fab och Beast Mode, och de är på väg till klubben inuti i San Francisco där DJ Mustard spelar musik. De kanske råkar börja prata om vilket jävla sätt DJ Mustard har, och plötsligt stormar de scenen. Kanske?

Hursomhelst är Marshawn inte den person som man vill ska rusa emot en när man jobbar. Han arbetar med att vara extremt bra på att flytta dig från din plats och att åsaka dig stor smärta. Han är så bra på att rusa in i folk att han får flera miljoner i lön för det. Han är så bra att han vann tävlingen där man tävlar i att vara bäst på att rusa in hårt i andra människor som försöker stå ivägen. 

Så vad tänkte DJ Mustard när BEAST MODE rusade mot honom tro?

OH SHIT

DJ Mustard och YG förnekar så klart allt. Mistah FAB skriver på twitter att han inte vill prata om negativa saker. Marshawn Lynch säger inget, ingen i USA med en superbowl-ring behöver säga nåt. 

Så har det brakat loss helt och hållet nu? Hoppas inte det, men hoppas också DJ Mustard ger de kredd som kredd ska ha. Marshawn Lynch styrka förkroppsligar hela Bay Areas inställning till folk som kapitaliserar på deras kreativitet just nu.  

/Hugo

Det finns exakt ingenting orginellt med denna sång - MEN den existerar och den är la go nog så den kommer spelas och höras så ni kan likväl börja redan idag:

Meningen ovan spelaren är det enda som går att säga om den där sången. För vid det här laget har alla hört 100 DJ Mustard-beats, vi har hört 100 Ty$-verser om sina thots och deras kn*llande och vi har hört 250 2Chainz-verser om big bootys och lyxlirar-livet han lever (extremt av honom att rappa om dusch-sex utan att nämna Mimi-tapet btw). Så vi kan det här. Det blir väl gött med när DJ Mustard jobbar med 2Chainz & Ty, Det är sen gammalt.

För jag kan inte vara den enda som känner så här? Att DJ Mustard befinner sig i eller redan har passerat sin peak som världens hetaste producent, denna runda iaf. Detsamma gäller ju Ty så klart, Jag känner folk som kan prata och jogga och sånt idag men som inte ens existerade när My Cabana kom.

Så min förhoppning är att den här regressions-grejen som alltid sker ska ske lite snabbare den här gången.

Dvs: DJ Mustard och Ty märker att folk inte är lika hype på deras musik längre genom att de t ex får mindre betalt för beats/verser, de försöker fånga massan ändå med några sjukt försenade album, misslyckas såklart så de blir ledsna, röker för mycket gräs och tröttnar på nya lyxlirar-vanor som ismocha-kaffe, letar upp den gamla goa bryggaren och börjar söka inspiration här och där och plötsligt när de letar igenom den gamla beat-högen råkar iTunes Shuffle spela upp detta gamla tape:

Först och främst, det som uttrycks i titeln är verkligen INTE en kontroversiell åsikt om en lyssnar på musiken. P-Lo från The Invasion har släppt genibeat efter genibeat i ungefär lika många år som DJ Mustard har släppt genibeat efter genibeat. Skillnaden är att väl att DJ Mustard har lite fler radiohits och P-Lo är ca 1000 gånger mer omtyckbar/gullig. Skillanden ligger också i att P-Lo kommer från den miljö som uppfann det sound som dominerat kalifornisk musik de senaste åren och DJ Mustard är en helt vanlig person som på ett lite längre geografiskt avstånd formats och influerats av bay areas kreativitet.

Diskrepansen mellan hemorten för de kaliforniska artister som slår igenom stort, och hemorten för de artister som är kreativt ansvariga för den musikaliska innovation som lett till Kalifornien nuvarande framfart inom musiken är traditionsenlig. Det kanske är ett helt normalt storebror/lillebror-förhållande mellan LA och Bay Area, vem vet.

Jag har ofta tänkt att just innovationskraften och kreativiteten både ligger till grund för den fantastiska musik och det drivande engagemang som verkar finnas i Bay Area, och även är anledningen till att det nästan utan undantag alltid är artister från andra ställens om kapitaliserar på Bay Areas uppfinningar. Väldigt icke-fakta-grundade tankar här OBS, men de kommer från t ex:

När bay area hade en hype på gång med hyphy gjorde tonåringarna redan post-hyphy, eller fruity pebble punk rock/based som de kallade det. The Pack hade en hit med soundet i Vans, och resten av kidsen levde ut i hur nyskapande de var snarare än att försöka hänga på de äldre gardets framgångar med hyphyn. Mistah FAB som var en hyphy-yngling var alltså ca 25 när hyphy var som störst. Den blivande HBK-medlemmen Jay Ant var nog inte mer än 15 när han blev känd lokalt som rappande och producerande medlem The Packs systergrupp Diligentz.

När det sound som i stort sätt låter likadant som den musik DJ Mustard nu turnerar världen med väl spreds utanför Bay Area i form av jerkin hade den huvudansvarige innovatören Young L redan börjat göra nån flummusik om matematiker och sånt, och Jay Ant håller på med nåt liknande kreativt. Innovatörerna hade redan gått vidare.

Några bay area tweens (tweens vid fruity pebble punk rockens guldår ca 2007) som numera kallar sig bl a Iamsu och Sage The Gemini fortsatte dock följa post-hyphy-rälsspåren Jay Ant och Young Ls lagt ut. Så småningom bildade tweensen den allsvenska fotbollsklubben HBK och produktionsgänget The Invasion. De lyckades knyta till sig gamlingen Jay Ant och med P-Lo i spetsen producerar The Invasion numera beats som rent musikaliskt utan tvekan är minst lika intressanta som LA-killarna DJ Mustard och Leauge of Starz. Men det är i LA skivbolagen har hittat de största hitsen hittills.

I avsnitt 59 diskuterar vi det lilla missnöje bay area-artisterna traditionsenligt känner för att LA-producenten DJ Mustard utan att direkt bidra till utvecklingen kapitaliserar på buktens sound. De är med grund i denna diskussion jag nu känner att nån måste lyfta frågan och göra jämförelsen:

P-Lo > DJ Mustard

Om inte annat så för att jag hejar på P-Lo pga hejar på lillebror Bay Area, det är deras tur nu!! Och det där med att P-Lo är extremt omtyckbar.

Längre upp hör ni den P-Lo producerade What You Bout med gästerna Wiz, P-Lo och Berner (ska berätta om vitingen Berner en annan dag) från Iamsus kommande skiva. Jag kommer inte sätta ihop några jämförande mixar eller whatever pga ni som lyssnar på ny musik har ju hört minst 20 sånger producerade av båda lägrerna och om icke så räcker det att veta att båda gör genibeats.

Av: Hugo

OOOOH!!! Nytt från Raven Sorvino! Under 2013 har jag verkligen fastnad för Raven, hon har utvecklats och hittat en stil som jag verkligen gillar. Att hon kommer från Texas men bor på västkusten märks verkligen i henne musik, det blir en bra jävla mix av olika sound liksom.

Raven kommer släppa ett album tidigt nästa år och hon hoppas på ett större genomslag, och jag tror verkligen att saker kan börja hända för henne på en större skala. För någon månad sedan släppte hon en EP inför det stora albumsläppet nästa år, EPn finns att lyssna på via hennes soundcloud!

Självklart var det "produced by DJ Mustard" som gjorde så att jag och kanske 95% av alla som lyssnade på TeeFliis juli-mixtape Fireworks ens gav Fireworks en chans. Det är så många av oss som gillar att lyssna på bra musik gör när vi vill lyssna på ny bra musik, vi noterar att en person som gör extremt bra musik (DJ Mustard) har producerat alla sånger på ett projekt och vi tar chansen/risken. Det var t ex så jag fastnade för Ty$ tidigt förra sommaren, när det helt DJ Mustard-producerade tapet Whoop! av Ty$ och Joe Mo$e$ dök upp på indylivemixtapes (långtida VBDFR-lyssnare minns hur begeistrad jag var i avsnitt 12). Whoop! är ett fantastiskt tape som jag rekommenderar alla att gå tillbaka till/besöka för första gången, men det är inte det vi ska prata om nu. Anledning till att jag tar upp det är det tapet i detta blogginlägg är att Whoop! tog lite samma plats i mitt huvud sommaren 2012 som Fireworks gjorde sommaren 2013. 

Med andra ord: TeeFlii har för mig varit 2013 års Ty$ - de var båda för mig nykolimngar som sjöng fint över DJ Mustard-beat.

Det började med att jag blev kär i Rotating från Fireworks, sen upptäckte jag att jag missat Sprung när den var på YGs januari-mixtape, sen upptäckte jag att jag missat This D*ck när den kom 2012:

Nu är jag beredd på att lyssna på låtar av TeeFlii även om de inte ens är producerade av DJ Mustard!

Sanningen är att jag inte ens visste att TeeFlii var mer av en sångare än rappare när jag började lyssna på Fireworks den där gången. Det finns nämligen ett relativt stort gäng okändare artister i DJ Mustards gäng, INTE ens jag har lärt mig definitivt höra skillnad på Reem Riches och TeeCee4800s röster. Jag har precis lärt mig hur Joe Mo$e$ låter för bövelen, så jag visste inte vem som sjöng/rappade, förlåt då. Hursomhelst lyssnade jag på Fireworks hela sommaren pga så bra, skrev till och med lite om det på en gammal blogg. Nu är det helt plötsligt november det är orimligt att lyssna på ens sommarfavorit fortfarande va? Jag känner att det finns en chans att fler än jag vid olika tillfällen under året fastnat för hans musik, och kanske har några av er likt mig helt missat att hans nya tape kommer på torsdag!!!???

Nu kan han bli en höstfavorit också! Vem vet, kanske är ANNIERUO’TAY 3: Who the Fuck Is Annie? ok musik. Lyssna på det sprillans nya smakprovet, Brand New med västkustens bästa röst Problem:

Av: Hugo