Senast igår önskade jag mig att DJ Mustard bara skulle göra R&B framöver, och redan nu serveras lite Mustard-producerad helt perfekt R&B. Mila J har jag dyrkat sen typ tidigt 00-tal och jag är överlycklig att det går bra för henne nu. My Main är andra singeln från hennes kommande album, och gästas av Ty Dolla. Detta är så perfekt och bra R&B att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv, att den dessutom är en kärlekslåt till Milas bästa tjejkompis får mitt hjärta att smälta. Önskar överhuvudtaget mer musik om kvinnlig vänskap, för det finns inget vackrare. Från början skulle Iggy Azalea gästa låten, och även om jag är glad att slippa lyssna på henne, så hade jag hellre sett en kvinnlig rappare som gäst på denna framför Ty, även om jag såklart älskar Ty supermycket. Men ärligt, är det inte lite weird att han kommer in på låten och snackar om hur hans main chick stannade med honom trots att han va otrogen??

Videon fick mig typ att börja gråta, SÅÅÅÅ fin!!! Längtar extremt mycket efter Milas album nu!

PS. DÖÖÖR för Milas lilla "ungh"-ljud som hon gör hela tiden!

Trogna läsare/lyssnare vet att vi i VBDFR inte direkt är #teamMustard, visst han ligger bakom en jävla massa hits, men vi är ändå lite kränkta över i vilken utsträckning han snott sitt sound. Whatever. Personligen har jag inte varit särskilt imponerad av något Mustard producerat på länge, men så dök denna härliga R&B-låt upp, och Mustard verkar verkligen ha en jävla talang för R&B. Min önskan nu är att han fokuserar på att ge oss R&B som vi inte kan leva utan, och låter bukten sköta rapproduktionen ett tag framöver. Justine Skye har jag inte tidigare lyssnat så mycket på, men efter denna banger kommer jag lätt hålla koll på vad hon levererar framöver.

HOL UP. WAIT HOL DA FUCK UP. ALLTSÅ VAD i hela.

Mitt under inspelning av avsnitt 67 med Marvin Tebano (kommer på onsdag typ) får jag ett sms från Onda om att Dj Mustard har fått stryk under ett uppträdande i San Francisco. Som ni ser ovan, så det går när man snor Bay-soundet. För vi anade både Onda och jag att det var DJ Mustards avsaknad av ödmjukhet inför denna grej att han gjort sig en karriär på ett sound skapat i Bay Area som var roten till bråket. Läs mer om detta i t ex detta blogginlägg: P-Lo > DJ Mustard.

Så jag kommer hem och äter middag innan jag loggar in på TWITER.COM OCH GOD DAMN.

Det visar sig att det var Mistah JÄVLA FAB som stormat en scen där Dj Mustard och YG uppträdde. YG ska ha blivit rånad. Av denna man:
 

Mistah FAB var gjorde sig ett namn typ 2005 som hyphyns egen talesperson. Hyphyns pressansvarige. Mannen som gav ghostriding ett ansikte. Sen dess har mycket hänt och Fabby har varit både backpack-rappare, lokal aktivist och ratchet-rapapre sen dess.

Men inte nog med det. DET VISAR SIG ATT MISTAH FAB HADE MED SIG DENNA MAN UPP PÅ SCEN FÖR ATT BRÅKA MED MUSTARD:

Det här är alltså BEAST MODE aka MARSHAWN LYNCH. Vill ni veta varför han är känd över hela världen som BEAST MODE, obligatoriskt att kolla (han med bollen):

Om ni inte pallade kolla, se ändå BEAST MODEs stiff arm:

När Oakland-sonen Marshawn Lynchs NFL-lag Seattle Seahawks vann Superbowl i februari fick media hänga med in i omklädningsrummet för att se hur spelarna firade. Marshawn valde att bjuda på den hårdaste dansen någonsin, till den flera år gamla dängan Ready To Ride där Philthy Rich jämte Stevie Joe och D-Lo rappar om att vara redo för allt när det skiter sig. 

Alltså kolla gärna hela videon. Ni som såg början märkte ju kanske att Marshawn gick fram till en stereo och bytte från en YG-sång till denna Oakland-sång. Så Marshawn är rätt jävla lokalpatriotisk om en säger, han gillar Bay Area såpass att han hellre lyssnar på en fyra år gammal okänd Livewire-sång än en ny hit från LA som hans lagkramrat kanske satt på.

Och Mistah Fab blev dissad av DJ Mustarad i radio för ett tag sen. DJ Mustard är sur för att folk i Bay Area är sura för att han har kapitaliserat på deras musik, och Mistah Fab var väl en av de sura så nu är han och Mustard sura på varandra.

Så Mistah Fab och Marshawn Lynch hänger, kanske lärde de känna varandra efter att Fabby gjort denna sång om Marshawn:
 

De är vänner Fab och Beast Mode, och de är på väg till klubben inuti i San Francisco där DJ Mustard spelar musik. De kanske råkar börja prata om vilket jävla sätt DJ Mustard har, och plötsligt stormar de scenen. Kanske?

Hursomhelst är Marshawn inte den person som man vill ska rusa emot en när man jobbar. Han arbetar med att vara extremt bra på att flytta dig från din plats och att åsaka dig stor smärta. Han är så bra på att rusa in i folk att han får flera miljoner i lön för det. Han är så bra att han vann tävlingen där man tävlar i att vara bäst på att rusa in hårt i andra människor som försöker stå ivägen. 

Så vad tänkte DJ Mustard när BEAST MODE rusade mot honom tro?

OH SHIT

DJ Mustard och YG förnekar så klart allt. Mistah FAB skriver på twitter att han inte vill prata om negativa saker. Marshawn Lynch säger inget, ingen i USA med en superbowl-ring behöver säga nåt. 

Så har det brakat loss helt och hållet nu? Hoppas inte det, men hoppas också DJ Mustard ger de kredd som kredd ska ha. Marshawn Lynch styrka förkroppsligar hela Bay Areas inställning till folk som kapitaliserar på deras kreativitet just nu.  

/Hugo

Först och främst, det som uttrycks i titeln är verkligen INTE en kontroversiell åsikt om en lyssnar på musiken. P-Lo från The Invasion har släppt genibeat efter genibeat i ungefär lika många år som DJ Mustard har släppt genibeat efter genibeat. Skillnaden är att väl att DJ Mustard har lite fler radiohits och P-Lo är ca 1000 gånger mer omtyckbar/gullig. Skillanden ligger också i att P-Lo kommer från den miljö som uppfann det sound som dominerat kalifornisk musik de senaste åren och DJ Mustard är en helt vanlig person som på ett lite längre geografiskt avstånd formats och influerats av bay areas kreativitet.

Diskrepansen mellan hemorten för de kaliforniska artister som slår igenom stort, och hemorten för de artister som är kreativt ansvariga för den musikaliska innovation som lett till Kalifornien nuvarande framfart inom musiken är traditionsenlig. Det kanske är ett helt normalt storebror/lillebror-förhållande mellan LA och Bay Area, vem vet.

Jag har ofta tänkt att just innovationskraften och kreativiteten både ligger till grund för den fantastiska musik och det drivande engagemang som verkar finnas i Bay Area, och även är anledningen till att det nästan utan undantag alltid är artister från andra ställens om kapitaliserar på Bay Areas uppfinningar. Väldigt icke-fakta-grundade tankar här OBS, men de kommer från t ex:

När bay area hade en hype på gång med hyphy gjorde tonåringarna redan post-hyphy, eller fruity pebble punk rock/based som de kallade det. The Pack hade en hit med soundet i Vans, och resten av kidsen levde ut i hur nyskapande de var snarare än att försöka hänga på de äldre gardets framgångar med hyphyn. Mistah FAB som var en hyphy-yngling var alltså ca 25 när hyphy var som störst. Den blivande HBK-medlemmen Jay Ant var nog inte mer än 15 när han blev känd lokalt som rappande och producerande medlem The Packs systergrupp Diligentz.

När det sound som i stort sätt låter likadant som den musik DJ Mustard nu turnerar världen med väl spreds utanför Bay Area i form av jerkin hade den huvudansvarige innovatören Young L redan börjat göra nån flummusik om matematiker och sånt, och Jay Ant håller på med nåt liknande kreativt. Innovatörerna hade redan gått vidare.

Några bay area tweens (tweens vid fruity pebble punk rockens guldår ca 2007) som numera kallar sig bl a Iamsu och Sage The Gemini fortsatte dock följa post-hyphy-rälsspåren Jay Ant och Young Ls lagt ut. Så småningom bildade tweensen den allsvenska fotbollsklubben HBK och produktionsgänget The Invasion. De lyckades knyta till sig gamlingen Jay Ant och med P-Lo i spetsen producerar The Invasion numera beats som rent musikaliskt utan tvekan är minst lika intressanta som LA-killarna DJ Mustard och Leauge of Starz. Men det är i LA skivbolagen har hittat de största hitsen hittills.

I avsnitt 59 diskuterar vi det lilla missnöje bay area-artisterna traditionsenligt känner för att LA-producenten DJ Mustard utan att direkt bidra till utvecklingen kapitaliserar på buktens sound. De är med grund i denna diskussion jag nu känner att nån måste lyfta frågan och göra jämförelsen:

P-Lo > DJ Mustard

Om inte annat så för att jag hejar på P-Lo pga hejar på lillebror Bay Area, det är deras tur nu!! Och det där med att P-Lo är extremt omtyckbar.

Längre upp hör ni den P-Lo producerade What You Bout med gästerna Wiz, P-Lo och Berner (ska berätta om vitingen Berner en annan dag) från Iamsus kommande skiva. Jag kommer inte sätta ihop några jämförande mixar eller whatever pga ni som lyssnar på ny musik har ju hört minst 20 sånger producerade av båda lägrerna och om icke så räcker det att veta att båda gör genibeats.

Av: Hugo

Sist jag spelade skivor på lokal (P3 Guld så det var ett tag sen, pga småbarnsförälder) spelade jag sönder Tinashes DJ Mustard-producerade dänga 2 On. Nu var det flera veckor sen jag lyssnade på den fast att jag redan sagt högt flera gånger att jag håller den som en av årets bästa sånger. En av årets favoriter. Så är så glad att videon påminde mig om att den fanns. 2 On är även en perfekt gåva till VBDFR då DJ Mustard-producerad RnB var exakt det vi önskade oss mer av 2014.

Igår när vi spelade in ett avsnitt av podcasten Vad blir det för rap?! med Rinaldo Valencia från Grand Smack (kommer idag!) berättade han off air att det har kommit en video. Han trodde videon skulle innebära att 2 On bli en hit i Sverige. Vad tror ni? Det finns en rätt god chans att denna är med i våra ute-spellistor hela året i alla fall.

Titta på videon:

När jag kollade på mitt blogginlägg från när sången kom såg jag att den har över 1 miljon spelningar på Soundcloud. Den kommer explodera den här sången. Till och med rap-gubbar lär ju gilla den för Schoolboy Q är med.

Av: Hugo

Jag älskar verkligen R&B som låter modern, gärna med produktioner som hämtar inspiration från samtida hiphop. Det får gärna vara tungt och hårt. En av de R&B-låtar jag lyssnat mest på de senaste veckorna är Cadence banger 20 Young, producerad av Raw Smoove, som även ligger bakom Jonn Harts Who Booty (SÅ BRA LÅT!!!). Cadence kommer från norra Kalifornien, och detta är mig veterligen hennes debutsingel. Med lite tur tror jag det kan gå bra för henne!

På tal om R&B som hämtar inspiration från modern hiphop... det blir inte alltid bra. Jag lyssnade på Jennifer Lopez nya låt Girls, producerad av Guden DJ Mustard och jävlar vilket train wreck till låt. Usch. Alltså, den är inte heeelt katastrofal, men känns bara så himla slapp, som att ingen inblandad ens ansträngt sig. Då föredrar jag helt klart J.Lo + The Dream + Rick Ross från typ 2011:

DJ Mustard har lyssnat på VBDFR, eller på sig själv vem vet. Oavsett vem han lyssnat på så är jag jätteglad över att han gör så mycket musik med sångare nu för tiden. Första gången jag hörde Tinashe sjöng hon helt okay på Bobby Brackins Cake från 2011. Sedan dess har jag helt glömt att hon fanns, tills nån gång i höstas när jag tittade på en Jack Thriller-intervju där Bobby Brackins avslöjade att han jobbade med att skriva massa musik åt sig själv och andra. Jag trodde mest han hängde på nattklubbar i sina skinny jeans i LA rappade lite när han kände för det. I intervjun sa han hursomhelst att han precis skrivit en sång med Tinashe och Schoolboy Q och att den skulle bli awesome. Jag gissar att de är den här sången här under, för den är awesome och den är med Tinashe och Schoolboy Q.  

Bonus! Här är nedan är sången som gjorde så att jag fick upp öronen för Bobby Brackins för massa år sedan. Han hade dreads och han hade precis blivit för framgångsrik för sin based-grupp Go Dav, eller han verkade ha flytttat till LA från bukten i alla fall. Det lät så på hans musik hursomhelst, väldigt mycket av detta glada LA-party-nattklubbssound som ni hört en del av här på bloggen de senaste dagarna. Dagens throwback! Young Bob är iklädd normala jeans och sjunger om smala jeans:

Av: Hugo

Vi i VBDFR älskar verkligen Ty$ aka Ty Dolla aka Ty Dolla Sign, jag tror våra kära lyssnare/läsare har förstått det vid det här laget. Jag har varit eld och lågor de senaste dagarna över Or Nah från Ty Dollas kommande EP. Jag har på riktigt lyssnat på Or Nah ca 5-25 gånger om dagen sedan den kom. Jag har lyssnat på den så mycket att jag blivit helt avtrubbad och inte längre reagerar på den bitvis ganska tveksamma texten (Girl is you sucking me or fucking me or nah?). Häromkvällen chillade jag hemma på grund av förkylning och kände mig allmänt miserabel. När jag lyssnat på Or Nah för kanske femtonde gången den kvällen la jag märke till att det där knarrande ljudet i låten låter som gnisslande sängfjädrar. Efter att jag lyssnat kanske ytterligare 5 gånger på Or Nah började jag tänka på en låt jag älskade runt 2005-2007 någon gång som också hade ett beat med sängfjädrar. Jag funderade och googlade lite och kom fram till att det var den här fantastiska Trillville-låten:

Efter att ha lyssnat på Trillvilles Some Cut fick jag två tankar i huvudet. 1. Vafan hände egentligen med Trillville? 2. FAN va likt det där sängljudet låter sängljudet på Or Nah. Efter lite googling stod det klart att DJ Mustard, geniet bakom Or Nah, mycket riktigt har samplat sängljudet från Trillville. När jag insåg att jag själv listat ut samplingen kände jag mig pinsamt nördig men också ganska nöjd. Kanske mitt nördigaste moment sedan jag ägde en amerikansk rapbloggare i ett kommentarsfält angående den sjukt okända rapparen Jane Blaze för några år sedan :)

Well. Jag älskar Or Nah, och nu finns ytterligare en låt från kommande Ty$-EPn att lyssna på. Denna gång handlar det om en remix av en av förra årets bästa låtar, nämligen Paranoid, som för första gången hördes på DJ Mustards mixtape Ketchup. På remixen plockar Ty$ in French Montana och kungen av r&b-rap Trey Songz. Så kul att höra något från Trey! Det har ju varit ganska tyst från Trey sedan han släppte sitt senaste album 2012, nu verkar Trey satsa på någon sorts skådiskarriär, och jag vet inte riktigt vad jag känner inför det. Asså Trey u do u, gör hur mycket filmer du vill, men sluta för guds skull aldrig göra musik!! På remixen lägger Ty$ också en lite modifierad första vers där han nu bland annat sjunger om att ingen av hans bitches käkar rester, det kan ni ju tänka på när ni sitter med era deppiga matlådor resten av januari.

Är så extremt förväntansfull på att få höra hela EPn nu, den släpps om en vecka!

På tal om French Montana, har ni läst om hans apa? För snart ett år sedan blev French Montana hög och köpte två tigerungar, och nu har han allså köpt en apbebis som han har döpt till Julius Ceasor. Det här kan vara bland det bästa/gulligaste/roligaste jag läst om en rappare på länge.

"I see you bottle-feeding him and talking baby talk. Does he sleep in bed with you?
Sometimes I change his diaper. He’s like my son. He sleeps in the bed but he a little bad sometimes. You gotta teach him some manners."

French Montana byter blöja på Julius!!! Hur gulligt???

French och Julius.

Självklart var det "produced by DJ Mustard" som gjorde så att jag och kanske 95% av alla som lyssnade på TeeFliis juli-mixtape Fireworks ens gav Fireworks en chans. Det är så många av oss som gillar att lyssna på bra musik gör när vi vill lyssna på ny bra musik, vi noterar att en person som gör extremt bra musik (DJ Mustard) har producerat alla sånger på ett projekt och vi tar chansen/risken. Det var t ex så jag fastnade för Ty$ tidigt förra sommaren, när det helt DJ Mustard-producerade tapet Whoop! av Ty$ och Joe Mo$e$ dök upp på indylivemixtapes (långtida VBDFR-lyssnare minns hur begeistrad jag var i avsnitt 12). Whoop! är ett fantastiskt tape som jag rekommenderar alla att gå tillbaka till/besöka för första gången, men det är inte det vi ska prata om nu. Anledning till att jag tar upp det är det tapet i detta blogginlägg är att Whoop! tog lite samma plats i mitt huvud sommaren 2012 som Fireworks gjorde sommaren 2013. 

Med andra ord: TeeFlii har för mig varit 2013 års Ty$ - de var båda för mig nykolimngar som sjöng fint över DJ Mustard-beat.

Det började med att jag blev kär i Rotating från Fireworks, sen upptäckte jag att jag missat Sprung när den var på YGs januari-mixtape, sen upptäckte jag att jag missat This D*ck när den kom 2012:

Nu är jag beredd på att lyssna på låtar av TeeFlii även om de inte ens är producerade av DJ Mustard!

Sanningen är att jag inte ens visste att TeeFlii var mer av en sångare än rappare när jag började lyssna på Fireworks den där gången. Det finns nämligen ett relativt stort gäng okändare artister i DJ Mustards gäng, INTE ens jag har lärt mig definitivt höra skillnad på Reem Riches och TeeCee4800s röster. Jag har precis lärt mig hur Joe Mo$e$ låter för bövelen, så jag visste inte vem som sjöng/rappade, förlåt då. Hursomhelst lyssnade jag på Fireworks hela sommaren pga så bra, skrev till och med lite om det på en gammal blogg. Nu är det helt plötsligt november det är orimligt att lyssna på ens sommarfavorit fortfarande va? Jag känner att det finns en chans att fler än jag vid olika tillfällen under året fastnat för hans musik, och kanske har några av er likt mig helt missat att hans nya tape kommer på torsdag!!!???

Nu kan han bli en höstfavorit också! Vem vet, kanske är ANNIERUO’TAY 3: Who the Fuck Is Annie? ok musik. Lyssna på det sprillans nya smakprovet, Brand New med västkustens bästa röst Problem:

Av: Hugo