Egentligen sitter man ju mest och väntar på att lite trailers ska läcka från helgens Comic-Con (exempelvis första teasern till nästa års »Man of Steel«) men vi får hålla tillgodo med två rätt mediokra istället.
Hur känns det med en prequel på »The Wizard of Oz«? Lite trist? Lite fantasilöst? Efter megaframgångarna med musikalen »Wicked« kanske rentav lite smutsigt opportunistiskt? Ja, ja och mjo säger jag och tar mig lite för pannan inför tanken på James Franco som den gladlynte men mystiske Oz. För trots att den annars ganska pålitlige Sam Raimi står vid regissörsrodret känns denna tveksamma förhistoria som något av en skymf mot originalet. Jag tror att det ska vara något slags hyllning till ett gammalt filmuttryck (i linje med »The Artist« eller för all del Martin Scorseses mysiga »Hugo«) som mest ser ut att haverera i animerade Munchkins och fula datorvärldar. Någonstans hoppas jag att Raimi lyckats fånga ett uns av originalfilmens fantastiskt naivistiska, oskyldig musikal och de LSD-liknande vidder som gjorde originalfilmen så fantastisk. Risken är dock stor att det blir cgi- och 3D-fest av alltihop med en flummigt vilsen James Franco i mitten.
Jag älskar att Liam Neesons karriär som actionstjärna helt plötsligt tagit en jävla fart så här på ålderns höst. Egentligen började det nog med hans roll som skurken Ra’s al Ghul i »Batman Begins« men det var i och med »Taken« han på allvar befäste sin kompetens som one-man-army i övre medelåldern. Jag tror att nyckeln ligger någonstans där, i hans vuxna och behagliga men ack så handlingskraftiga framtoning. Där finns något som attraherar den traditionella actionpubliken av tonåriga pojkar men som även suger in alla andra. Neeson är sårbar men tuff, omtänksam men hämndlysten, vilsen men helt galet kompetent med vapen och nävar. Han är kort sagt den nya actionhjälten, torr bakom öronen, fighting for a cause och med kärlek i hjärtat. (Är även helt övertygad om att tragedin i Neesons privatliv spelar in i allmänhetens nya syn på honom.) I ljuset av detta spelar det nästan ingen roll alls att uppföljaren till »Taken« – med den sprudlande fantasifulla titeln »Taken 2« – känns som en enda stor upprepning av den första filmen. Det är ändå precis det alla vill ha.
