Parker Posey är typ legend i indiefilmskretsar. Jag minns när hon gästade Göteborgs filmfestival för några år sedan och alla bubblade och tisslade och tisslade om vart Parker var, vad hon gjorde och vilka hon träffade. Det var lätt bisarrt. Dels då vi svenska rent generellt brukar vara ganska kändislugna – visst vi blir lika starstrucka som alla andra men vi brukar kunna kontrollera oss och släta över det hela med att luta oss framåt och viska till våra sällskap ”är det hen?”. Men kanska framförallt då de som tisslade och tasslade vanligtvis. Men visst Parker har fet star quality och är en person som äger ett rum.
Dessutom publicerades en skitbra intervju med henne i helgen om hennes gästroll i senaste säsongen av »Louie«. Hon pratade bland annat om hur indiefilmen fördärvats av stora studior och om hur framtidens bra manus verkar skrivas mer och mer för TV. Men läs för all del även hela intervjun.
It bums me out. You’d think there’d be a progression, from James L. Brooks and Nora Ephron into more subtle humor and behavior and psychology. All these interesting things people can learn about themselves by watching talented writers comment intelligently on someone else’s emotional life. How they love. How they hate. You know? I think you’re seeing that more on television now, in shows like Louie that have the freedom to express it.
