Amerikas egen högljudde version av Peder Fogstrand, radioprataren Rush Limbaugh, har återigen varit ute i lite ogjort väder (fortfarande världens konstigaste ordstäv). Under en utläggning om oschyssta attacker mot den republikanska presidentkandidaten Mitt Romney plockade Rush i veckan nämligen fram ett något oväntat ess ur ärmen på sin konspirationsrock: premiären av »The Dark Knight Rises«.
Att en av sommarens största filmer innehåller en tyrannisk antagonist vid namn Bane samtidigt som Romney kritiseras för sin tid på riskkapitalbolaget Bain Capital är enligt Limbaugh ett allt för orimligt sammanträffande. Bane och Bain. De ligger onekligen rätt lika i munnen, i alla fall tillräckligt lika för att en konservativ radiopratare ska urskilja ett smutskastande ta form (man blir ju även sjukt nyfiken på vad som hade sagts om någon amerikansk TV-kanal i nuläget hade valt att represiera lite Mr. Bean). Det blev kort sagt en exposé i konspiratoriskt färgade antydningar som alla kopplades samman med Obamas ondskefulla indoktrinering av amerikanska biobesökare. Den innehöll även flera ganska frikostiga läsningar av Batman och går att höra i sin helhet här ovan. Att karaktären Bane kom till redan 1993, och då växte upp i ett fängelse i Karibien till följd av en korrupt regering, kom aldrig upp riktigt. Men jag antar att Rush skulle hävda att det snarare handlar om en välplanerad attack från det liberala Hollywood, en attack som i så fall skulle ha utarbetats redan 2008 (året då Obama dessutom valdes till President).
Säga vad man vill om Rush och hans något misinformerade tolkningar, de sätter onekligen igång fantasin. Nästa år är det exempelvis ett år kvar till riksdagsvalet 2014. Det är även året då den kommande »Star Trek«-filmen har premiär. Och man hoppas ju onekligen att DNs ledarsidor nästa sommar fylls av hetsk kritik mot den nya amerikanska propagandamaskin som hotar alliansens "alla ska med"-retorik med mariga omskrivningar som "prepare to be assimilated". Att Svenska Dagbladet toppar med långa härliga svador om svartmålningen av Anders the Borg. Och att Centerpartiet förvirrat bombar ut kampanjer under parollen ”We are the Borg! Facket is futile”. För en gångs skull hade svensk politik känts lite mer attraktiv.
