Var och kollade på utsparken av studenterna idag. Äntligen så drar dem. Alla bitches man bara älskat att hata. Hela skolgården var som en kokande klimakteriegryta fylld med genuint pinsamma människor och det var typ 40 grader varmt ute så alla luktade svett. Jag har aldrig sett så många systemkameror på en och samma gång. Det var makabert.
Det här är tabu som fan, men om jag ska vara ärlig så fattar jag verkligen inte hela grejen med alla asjobbiga studentceremonier och utsparkar. Liksom, jag har ALLTID varit en sucker för symbolik och ja, det är en big deal att sluta gymnasiet, men jag var bara totalt likgiltig när jag stod där idag under själva ceremonin.
Själva SYMBOLIKEN i att ta studenten fattar jag ju, men själva tillvägagångssättet och ceremonin är ju bara totalt obegriplig. Jag vill inte vara aspackad och stå och skrika hysteriskt på ett flak med min klass och skämma ut mig när jag tar studenten thank you very much. Vad är grejen med det egentligen? Utsparken är ju ännu värre. Stå och skrika någon ramsa som några sjuka rikspuckon inför ens föräldrar? Ska det göra en glad, är det sånt som folk tycker är befriande och härligt?
Jag vill liksom ha något MER än bara det! Nåt värdigt och mer subtilt men ändå massivt och betydelsefullt. Är det någon som fattar?
Vet inte vad det är för fel på mig, men jag är ju bara 16 och ska sluta första året imorgon. Det är helt okej att skratta ut mig. Vi får se vad två år till av sam hell kommer fostra mig till. Det känns som att det kan bli typ vad som helst. Ni måste säga till mig om två år när jag tar studenten att inte glömma det här...
