Jag försökte bringa liv åt internet igår men det ville inte riktigt så jag satt bara och hade ångest istället hela kvällen. Det är typ det man gör här i Ockelbo. Har ångest. Det känns ju jävligt speciellt och märkvärdigt att tillhöra de 1.5 procenten av Sveriges befolkning som enligt Tre inte har tillgång till deras mobila internet. Istället så hetsåt jag chips med bearnaisesmak som PASSERAT bäst-före med tre veckor. What would Anna Book have done, tänkte jag och chansade. Living on the edge när det är som bäst. Tänk om jag skulle ha DÖTT i sömnen inatt bara för att jag ätit gamla chips?
Jag glömde min muttsovmask hemma också. Så jävla frusterande. Jag kan VERKLIGEN inte sova utan min sovmask. Exakt så är det att vara emo. Vet inte vad jag ska göra av mig själv nu.
Jag har EN plupp av tio på mitt mobila bredband här. Vet inte om det finns något som är bättre än Tre? Det här är alltså vid min hot spot på köksbordet, i resten av huset så är det "ingen tjänst". Har grov ångest över det här, och jag är en sån jävla mes så jag vågar inte SLÅ på modemet. Våld löser ju allt, typ, men jag vet inte.
Och ja, det ösregnar också. Det förändrar dock ingenting. Allt är som vanligt. Jag klagar inte.
