är att jag rent instinktivt bah höjde volymen till max när det var "Uptown girl" med Westlife på radion utan att ens tänka eller ifrågasätta det. Det var liksom bara så givet och självklart att det var allsång och dans. Sen så lyssnade jag bara och njöt och var mig själv för en stund och kände mig levande för första gången på jag vet inte hur länge.
En annan jävligt jobbig grej är att Erik Grönwalls senaste singel faktiskt går att lyssna på. "Crash and burn", fyfan vilket FRÄSIGT namn asså. Jag tycker så synd om Erik. Främst för att han kommer från Knivsta, men också för förhållandet med den där klängiga grintjejen som sprang upp på scenen och att relationen sprack på grund av en "karriär" som inte existerar eller någonsin kommer göra det. Vem BORDE lyssna på Erik Grönwall egentligen? Det är ju knappast 14-åriga småbrudar. Inte ens JAG är så naiv och fördomsfull att jag tror något sånt om dem. Vem fan är det han vill komma åt egentligen? I Idol så röstade ju folk på honom i brist på något bättre, men NU?
