Hade sista religionslektionen idag. Såå sorgligt! Vi köpte jag vet inte HUR många chipspåsar (!) till läraren som avskedspresent (en intern grej). Hon har varit så fucking fantastic, bästa läraren jag någonsin haft. En såndär man ALDRIG kommer att glömma, som redan från dag ett bara pumpat ut självsäkerhet och jävlaranamma till hela klassen och fått alla att känna PASSION för ämnet. Det är så sällan man känner att ens lärare är förebilder men i det här fallet så är det fan så. Det har varit en sån YNNEST att få träffa henne flera gånger i veckan.
Hade betygssnack också med henne och jag började nästan grina. Hon sa så fina saker till mig. Kallade mig för en "klok gubbe" och sa att jag gjorde folk LYCKLIGA. Att jag knappast var den som hördes mest i klassrummet, men att när jag väl öppnar munnen alltid levererar och är sylvass. Jag blev helt ställd. Det spelar ingen roll att ingen kommenterar min blogg längre, jag kommer leva på det där samtalet under en mkt mkt lång tid framöver as far as I concern. Att jag gör folk LYCKLIGA asså, det är väl det finaste nån kan säga till en över huvud taget? Det är ju det jag eftersträvat hela tiden...
