Hörde imorse på radio att den man som skickade ett väldigt explicit hotbrev till mig + flera andra kvinnor i Sverige har gripits och erkänt. Skönt. Och förvånande. Trodde faktiskt aldrig att det skulle klaras upp. De som har läst brevet (tyvärr då till exempel hela min familj) vet ju hur extremt sjukt formulerat det var, och även om jag aldrig tog hotet om att våldtas, styckas och ätas upp på allvar så blev jag såklart ledsen, arg, äcklad och orolig. Well, nu är det uppklarat och det var skönt. Och till dig som satte dig ner och skrev dessa brev till oss, anpassade efter mottagare, med specifika saker om hur vi ser ut och vilka vi är: bra att du erkände. Så kanske du kan jobba på det här, och bli en bättre människa till slut. Till alla journalister som hör av sig: detta inlägg är det enda jag vill säga om saken, och jag uppskattar att ni uppmärksammar mäns våldsbrott mot kvinnor och tar det på allvar.
Men självklart vet jag att detta uppmärksammas eftersom vi som fått brevet är mer eller mindre kända på något sätt, och syns i media och har många som lyssnar på oss. Jag såg en tweet från SKR imorse, i samma veva som jag lyssnade på radio, där de berättade att i London mördas två kvinnor i veckan av sin partner eller expartner. Och att utslaget på befolkningen är detsamma som i Sverige. Mäns våld mot kvinnor är överallt, hela tiden, och verkar inte direkt minska. Killar, snacka med varandra om det här. Varför ser det ut såhär? Vad kan vi göra? Ingen vill ha det såhär. Ni kan göra jätteskillnad om ni börjar våga prata med varandra om dessa brott och varför de upprepas och skadar våra mammor, systrar, döttrar och vänner gång på gång. Tack.
/M
