Såg Fittstim imorse. Dagen gick trots allt vidare.
Jag läste om nya våldtäktsfall och om friande domar i tidigare våldtäktsfall, om kvinnomisshandel vars skrik ledde till hennes vräkning (och de va inte ens ett unikfall), jag såg otagliga kvinnor reducerade till dekoration, slutshaming, fick direkta vittnesmål om väninnors otrygghet och om deras väninnor i andra delar av världen som inte kunde gå ut eller umgås med vem de ville. (Tror du det är någon kvinna som dött pga sitt kön idag? Det tror jag)
Jag gick ut för att köpa lunch runt hörnet. Passerar 5 bordeller inom 5 minuter.
Gick hem igen med den jävla snabbmaten. Dagen fortsatte.
Jag läste om killar som höll tacktal till sig själva, killar som berättar för tjejer hur de borde leva, killar som förminskar tjejer, killar som vägrar lyssna på tjejer, killar som har fyllt sin kvot med tjejbokningar, manlighetskurser, m.m., m.m.
Någonstans nådde jag kulmen av illamående när jag ser gruppen "Er du godkendt ja eller nej".
Jag tolkade Belinda Olssons serie som ett personligt sökande för hon talade inte om den värld som jag ser. Jag är övertygad om att vår feministiska kamp har så mycket kvar att göra.
Soraya har länkat till många intressanta inlägg från debatten efter Fittstim.
Blev lite glad (trots klippets omständigheter) när jag såg videon från guldbaggegalan där Alexandra Dahlström i sitt tacktal tar upp Sexism men blir avbruten av Loa Falkman som "lilla hjärtat..."
