Linnéa: Jag är nyfiken på din bakgrund, alltså lite om vad du gjort sedan studenten? Du berättade något om en vistelse i Oslo t.ex.? Vilken ålder har varit bäst hittills och varför? När och hur förstod du vad du ville jobba med?
Å gud, min största ångest är att jag tycker att jag slösat bort en massa år, kom liksom igång alldeles för sent.
Efter studenten drog jag till Madrid över en sommar för att läsa mig spanska (och ärligt: glömma två olika killar). Sen flyttade jag till Oslo för att jag trodde att det skulle vara för svårt att få bostad i Stockholm. Så jag var där i över ett år och jobbade på lite olika ställen, tjänade asmycket pengar, var full minst tre dagar (kvällar!) i veckan och bodde i ett svinroligt kollektiv, ett tag var vi åtta pers i en trea, sunkigt men väldigt väldigt kul, blir nästan lite deppig över att jag aldrig kommer bo i kollektiv igen? Efter det kom en av mina bästisar på att jag kunde bo i hennes klädkammare i Husby, så sen dess har jag bott i Stockholm. Dock inte i klädkammare precis hela tiden. Var även en tjockis då, bussar på bild på detta (AKTA tribals bakom!!). Edit: tog bort bilden pga helt rimlig läsarkommentar om att jag alls inte ser tjock ut. Mer om det senare, antar jag.
Vad gäller mitt yrkesval: Båda mina föräldrar är journalister, så jag har haft skrivet med mig hemifrån men (kanske just därför) alltid tänkt att jag aldrig aldrig aldrig vill bli journalist. Men så var det nån som tipsade mig om att man kunde vara copywriter och skriva för reklam, så då sökte jag till Berghs och sen fick jag jobbet som jag jobbar på nu.
Nu låter allt säkert väldigt enkelt men jag minns att jag var väldigt stressad över att hitta "min grej", det jag skulle bli när jag blev stor. Det jag inte fattade, vilket många inte verkar fatta, är att man inte måste bestämma sig för en grej och sedan är det hugget i sten och går aldrig att ändra på. De flesta jag känner som är över trettio har bytt bana nån gång, eller (vanligare) drömmer om att göra det. På nåt sätt kan jag känna att det är lite skönt att landa i att man aldrig kommer bli "färdig", man kommer aldrig (hoppas jag) slänga upp benen på soffbordet och ba "nä nu kör vi precis så här i trettio år till". Hu. Får klaustrofobi bara av att skriva dom orden.
Ålder hittills som varit bäst: 14-16. Älskade högstadiet och den där kravlösa tillvaron. Var visserligen sinnessjukt olyckligt kär, men hade samtidigt så jäkla roligt? En gammal kompis påminde mig om att jag alltid sagt att jag skulle peaka vid 30, så det har jag ju framför mig då (fyller i sommar!). Nu ser jag fram emot att bli ca 42, tror att jag ska bli coolare då av nån anledning.
