Lite om kläder, makt och en vit yllecape

Jag fick ett brev för ett tag sedan som satte igång lite mer tankeverksamhet än som kanske var tanken från avsändaren. Anledningen att det dröjt är att jag helt enkelt är rädd att det ska bli dåligt för avsändaren att jag gör detta till en större fråga, men det kändes ändå som ett viktigt snack så jag hoppas det går bra.
Så här skriver hen:

Till vardags funkar min garderob perfekt - lite lagom quirky, med roliga
snitt och mönster/färger men egentligen rätt basic - men ibland i
särskilda möten när jag träffar kunder eller är inbjuden att snacka
nånstans känner jag ett enormt sug efter att kommunicera lite mera Power.
Jag jobbar med reklam och har nyligen blivit befordrad till creative
director. Alla andra i min roll är typ snubbar minst fem år äldre än mig.
Så jag behöver några statement pieces som inte är att leka med för att
visa att jag inte är där för att ta mötesanteckningar. Jag menar allvar.
Samtidigt vill man ju inte verka som någon slags bankmänniska bara för
detta - jag måste ju behålla mina creative credentials så att säga.

Ytterplagg har jag dock säkrat, med världens bästa långa vita yllecape
som är det perfekta exemplet på this lady means business, and by business I
mean kreativa superkrafter.

Till saken hör att jag sedan ett par år slutat köpa nya (oanvända)
kläder, dvs jag inhandlar enbart begagnat eller vintage. Vilket säkert inte
är lika kul för dig, men jag tänker att det kan vara lite av en utmaning.
Istället för "den där coola jackan från X" kanske det är mer "en kavaj i
den här färgen och stilen"?

(Obs, på tal om kavajer. Jag har en grym ljusblå en som jag inte kan matcha
med ett enda dugg.)

Kan du hjälpa?

Svar till "Lost in London 2013"

Först och främst:
- Bra jobbat med befordran!
- Grymt att du slutat köpa nya kläder, det låter som en otroligt vettig grej att hålla på med.
- Du bär cape? HUR MÄKTIG ÄR DU?


Men ja, så var det detta med kläder och power. För min egen del så har jag absolut viss rekvisita som plockas fram när det ska löneförhandlas eller pitchas, men det är ändå något som tar emot när jag nu skulle formulera mig kring dom. Jag skäms lite för det nämligen. För (och nu sparkar jag säkert in öppna dörrar lite, vet det) drömmen är ju att en blir beundrad, befordrad, belönad på grund av det en säger och gör och inte hur en klär sig. Ju.


Du har ju redan bevis för att det är så i form av en väldigt fin titel. Den fick du ju för att du förtjänade det, inte för att nån va schysst eller hade överseende med nåt. Det är något du förmodligen jobbat ashårt för, och med allra största sannolikhet sköter väldigt bra. Och det finns ingenting i "lagom quirky, med roliga snitt och mönster/färger" som på något sätt gör dig skyldig till ifall folk tror att du är där för att ta mötesanteckningar. Jag tycker det verkar som att du är en riktig jävla kick ass person, en inspration för oss andra lite fegare, som dessutom verkar hittat en stil som är du, och som har format vad som enligt dig själv är en "perfekt" garderob. Då känns det så otroligt dumt att råda dig att göra på nåt annat sätt än bara fortsätta med det du gör. Jag känner liksom inte ens att jag har befogenhet att göra det, det är som att ge träningstips till Stålmannen typ.


Alltså, jag tror inte att du är ute efter att pleasa gubbiga kunder och konservativa engelsmän, men många av oss har en inlärd idé om hur en ska se ut när en föreläser, och du känner att du av nån anledning måste parera att du inte lever upp till den. Men det är viktigt att komma ihåg att den bilden ju kommer från samma ställe som bilden av en bra forskare och läkare och vem som är bäst förälder - en extremt gammaldags kultur som gör det svårt för alla som inte passar in i normen att känna att dom har samma rätt att ta för sig. Och så finns det såna som utmanar det där tänket, och jag kan ha fått helt fel uppfattning av dig men det känns som att du är på Framtidens lag här. Och det är ju det laget en hejar på. Visst, kläder påverkar hur en känner sig, jag tänker inte låtsas som att det inte är en grej. Men det betyder inte att det finns något som är rätt och fel i detta. In med quirky i styrelserummen! Och det är fan dags att nån håller i en föreläsning i nåt annat än en kavaj för en gångs skull. T ex en lång, vit yllecape. Fy fan vad äg det skulle vara.


Ps. Ursäkta att jag inte svarade ordentligt på frågan. Vi är cool, va? Mvh /konflikträdd_82

Ps2. Blå kvajen, den ska jag inte glömma: nu vet jag ju ingenting om snitt etc, men testa andra blå grejer alt denim? Monokromt är ofta = foolproof matchning.