Stockholmspriset 2009 - och de nominerade är...

Redaktion 16:54 27 Jan 2010

I en herrans massa år har vi delat ut Stockholmspriset till personer och företeelser som har betytt extra mycket för staden under det gångna året. Nöjesguidens jury har vid flera tillfällen under 2009 sammanträtt och debatterat häftigt vem, vad eller vilka som förtjänar att belönas för sin exceptionella briljans. Den 26 februari utses vinnarna på Södra Teatern.

BAR



Lilla hotellbaren

Folkungagatan 47
Det känns nästan bisarrt att hotellbaren på Scandic Malmen vid Medborgarplatsen tidigare mest var ett tillhåll för… ja, vilka hängde där egentligen? Ingen? För under det senaste året har relanseringen av Malmens restaurang och bar verkligen gett resultat. Hit vill vi faktiskt gå, mest hela tiden. Starkt jobbat.

Tranan
Karlbergsvägen 14
En klassisk bar ser nytt ljus. Tranan har alltid varit Tranan, men efter ett par år lite halvt i skymundan tog Jonas Kleerup och Tobias Lidström tag i dj-bokningarna, satte återigen musiken i fokus och gjorde Odenplans och Vasastans finaste bar till ett av Stockholms allra bästa tillhåll de flesta dagar i veckan. Fantastiskt nog är glans-dagarnas bartenderstyrka i princip intakt.

Kåken
Regeringsgatan 66
Inga gästlistor, ingen vip. Så lät det när man gick ut och lanserade restaurang 1900:s bakficka Kåken tidigt i våras.
Att det var Carl M Sundevall och Johan Mattsson som låg bakom skapade därför viss förvirring. Vad skulle det bli av Kåken egentligen? I efterhand visade sig vara något så enkelt som en fantastisk bar (Stockholms bästa drinkar?) med fantastisk musik och en fantastisk hela året-öppen terrass. Som inga turister hittar till. Länge leve Kåken.

Johan Mattsson från Kåken

Mediastockholms främsta häng och nu nominerade till Årets Bar. Vad är viktigast?
–Det är alltid kul att vara någons främsta häng, men det viktigaste för oss i övrigt är att ställa oss bortom Stureplans flasheri, oavsett om det är på stekarhak eller konkurrenter. Jag tycker den röda tråden i vårt klientel är just det, vi vill inte flasha utan bara ha en skön stämning.
Den höjda åldersgränsen, är det för att hålla kidsen borta eller för att locka fram det äldre klientelet?
–Vi har alltid haft 23. Carl M (Sundevall, reds anm) tycker att alla som är under 30 är kids, men de under 23 är sjuuukt små. Dricker slattar gör de också. Jag älskar verkligen hur anspråkslöst Kåken är, men någon måtta får det vara.
_____________________________________________________________________

FILM



Metropia
Tarik Saleh är den perfekta symbolen för det allt mer dominerande känslotillståndet bland färska svenska filmare – att saker faktiskt är möjliga. Om man gillar tunnelbanor och politik och vill göra en film om det – varför inte animerad och med amerikanska stjärnor i rollerna? Då är det ju tråkigt om man låter sig nedslås av det faktum att man har betydligt mer erfarenhet av tidningsutgivning, dokumentärfilm och Fredrik Lindströms second hand-kavajer än av animation. Om Metropia är bra som film, är den direkt förstklassig som inspirationskälla och kreativ vägvisare. Det gillar vi.



Man tänker sitt

Man vet att man har bänkat sig framför ett potentiellt guldkorn när Aftonbladets mest ambitionsfientlige kritiker skakar på huvudet och undrar vad syftet är. Henrik Hellström och Fredrik Wenzel har gett sig på en slags melankolisk tendensfilm som är besvärlig och lätt hade kunnat slå över i tomma gester. Men pastorala sorgesången Man tänker sitt har inga sådana problem. Med formsäkerhet och ett perfekt gehör för tystnad, när tystnad krävs, är det här en av de mest spännande svenska debutfilmerna på länge.



En film om Olle Ljungström
Ordet ”rockumentär” har sällan känts så fel som när Jacob Frössén porträtterar Olle Ljungström. Med stort tålamod och ännu större hjärta visar Frössén att skildringar av ikoniska, mytomspunna personer inte behöver landa i det anekdotiska. En film om Olle Ljungström är ledsen, långsam, stundtals på gränsen till tråkig (även om det förstås är omöjligt med Olle Ljungström i samma rum som en kamera). Framförallt är den allmänmänsklig. Även för den som inte har blodförgiftning, skrivkramp och skottskador från Afghanistan, träffar filmens frågor om mening och framtid rakt i hjärtat.

Jacob Frössén

Ena halvan i nominerade Skriet och mannen bakom nominerade En film
om Olle Ljungström. Vad fick du för mat hemma egentligen?

–Råkost. Det gäller att vara aktiv.
Vilket pris vinner du nästa år?
–Inget. Jag ska gå i ide nu och kommer att vakna ungefär 2013.
_____________________________________________________________________

KLUBB

Slow Blow
Henrik Hallberg och Stefan Thungren kan ju det här med disco. Tillsammans har de genom klubben Slow Blow stått för många av förra årets absolut mest intressanta dj-bokningar, och fått oss att krama livet ur samma års härligaste musikgenre i källaren på Marie Laveau. Att de sedan har fantastiska flyers och tygpåsar känns också som en trevlig bonus, i tider då denna konst fullkomligt verkar ha fallit i glömska hos Stockholms samtliga klubbarrangörer.



Pluto
Lövholmsvägen 20
Nej, det är ingen svartklubb. Folket bakom Pluto har bara tagit det bästa från svartklubbsvärlden och struntat i allt det dåliga. Resultatet? Stockholms utan tvekan bästa kulturförening. Dessutom skulle en riktig storstad aldrig låta sig begränsas av tullar och Pluto har gjort området söder om Söder ofantligt mycket roligare.



Rebecca Simonsson
Stureplan har under de senaste åren behandlats styvmoderligt av alla med god klubbsmak, med Spy Bar som det stora undantaget. Men under 2009 hände någonting. Rebecca Simonsson tog över som nattklubbschef för Utecompagniet och senare Hell’s Kitchen, kastade ut alla trötta house-dj:s och proklamerade att hon satsar på hits. Ett koncept som tydligen var lika genialt som enkelt. Hell’s Kitchen är en av Stockholms mest populära klubbar just nu.

Rebecca Simonsson

Du har kallats för Sveriges svar på Lady Gaga för dina djärva outfits. Vad skulle du absolut inte kunna ha på dig?
–Har jag? Jag har lärt mig att jag aldrig ska säga aldrig när det kommer till kläder. Jag är så fascinerad av textilier i stort att jag vill ta på mig allt. Jag drömmer om kreationer, och jag vill klä alla i vackra tyger.
Sedan du la händerna på Hell’s Kitchen har det blomstrat i helvetet. Hur mycket är klädernas förtjänst?
–Visst har det? Det är den bästa nattklubben i Stockholm! Jag skulle inte säga att det är klädernas förtjänst överhuvudtaget faktiskt. Det är mina underbara gästers förtjänst. Alla som kan festa och alla som vill ha kul har samlats på ett ställe som väcker liv i trötta själar.
_____________________________________________________________________

KONST



Camilla Larsson
Hon är för samtidkonsten vad Armin van Buuren är för musiken. Hon regerade i curatorbåset och gjorde Rumstering på Bonniers Konsthall till årets tyngsta samtidsgolv. Genom en fantastisk konstnärslineup kändes synttrummor, benvärmare och grafiska frisyrer som om det aldrig försvunnit. Med Camilla Larsson vid pitchen ville vi att det aldrig skulle ta slut.



Lundahl & Seitl
Duon Christer Lundahl och Martina Seitl förvandlade Nationalmuseum till ett Narnia. I Symphony for a Missing Room leddes vi som Peter, Susan, Edward och Lucy av herr och fru Bäver in i ett annat land. Med goggles och hörlurar blev varje rum en portal och vi fick se platser vi inte trodde fanns. Det var bättre än alla Narnia-böckerna tillsammans. Det var magi i 5D.



Lars Nilsson
Om Lars Nilsson var en parfym skulle han säljas på Cow. I januari 2009 lanserade han Ruins på Milliken Gallery. Vi tilltalades av basnoterna: foto, mdf och landskap. Vi häpnade av mellannoterna: närvaro, mörker och beröring. Vi blev extatiska av toppnoterna: skärpa, suggestion och geni. I december kunde vi fortfarande inte få nog.
_____________________________________________________________________

KROG



Djuret
Lilla Nygatan 5
Redan när Leijontornet presenterade namnet på sin nya bakficka gnuggade vi händerna av förtjusning. Konceptet med ett djur i taget var minst lika briljant i sig. När sedan dryckerna på Djuret visade sig vara både prisvärda och preciöst utvalda tjöt, brölade och kacklade vi av lycka. Vi börjar äntligen förstå varför människans bästa vän är ett djur.



Råkultur
Kungstensgatan 2
Förväntningarna var höga när gänget bakom Esperanto slog upp portarna för sin sushisatsning Råkultur. Och få blev besvikna. I Stockholm blir en lunch knappast lyxigare än att avnjuta en precisionssnittad sashimi i kolsyrerök. Vår huvudstad fick en kvalitetssushi på internationell nivå, och detta till ett fullkomligt överkomligt pris.



Vassa Eggen
Birger Jarlsgatan 29
Vassa Eggens helomvändning från avsmakningsmenyer till rejäla stekar betalade sig redan under premiärveckorna. Och trenden höll i sig. Medan andra krogar går på knän står Vassa Eggen på tå och fyller restaurangen med charkutarianer och baren med veteraner kväll efter kväll. Detta utan att varken mat- eller bargästerna blir lidande, utan snarare bildar en fin symbios. Vassa Eggen Steakhouse är en köttmarknad som har kommit för att stanna.
_____________________________________________________________________

LÄSNING



Gellert Tamas  De apatiska
(Natur & Kultur)
I en värld där maktens korridorer har förvandlats till något ur en skräckfilm visar Gellert Tamas upp en bild av ett land vars värderingar genomsyras av cynism. Det är en värld där apatiska barn utvisas och där ett lands regering låter det hända. Att världen är våg egen och att landet är Sverige gör bara läsningen ännu mer motbjudande.


Foto: Sara Bourke

Martin Gelin Det amerikanska löftet – Barack Obamas väg till Vita Huset
(Atlas)
Ett dokument över en av vår tids viktigaste händelser och en djupgående inblick i en valrörelse som inte liknade någon annan. Martin Gelin följde Obama kors och tvärs i ett USA som ville ha förändring och fann en gräsrotsrörelse som trodde på något nytt. Två år och 27 delstater senare gav Det amerikanska löftet oss känslan av att sitta på första parkett.



Emma Ångström Och allt är förvridet
(Alfabeta)
Emma Ångströms debut uppmärksammades för huvudpersonernas twittrande, men romanens genialitet återfinns inte främst i marknadsföringen eller i mikrobloggandet, utan i språket. Som läsare kom vi så nära huvudpersonerna att vi inte hade en chans att värja oss mot det avgrundsdjup som väntade vid slutet. Detta är början på ett underbart författarskap.
_____________________________________________________________________

MEDIA



Hemlös
Utbildningsradion lyckades med Hemlös bevisa att det inte bara finns en raison d’être med public service, utan att det också finns rejält med kraft och nytänkande på redaktionen. Hemlös sopade enkelt, rakt och lysande banan med alla välgörenhetsömmande program under 2009 genom att skildra verkligheten så som den är – utan en smetig speakerröst som talar om för oss tittare vad vi ska känna.



Hifdif.se
I efterskalven av de mindre göteborgsklubbarnas tokiga idé att slå ihop sig till ett FC Gothia lanserades en stockholmsmotsvarighet gällande Djurgårdens och Hammarbys svårigheter att nå upp till storebrorsan AIK:s publiksiffror och, visade det sig, poängskörd i Allsvenskan. Under parollen ”Tillsammans kan vi” var Hifdif.se en humoristisk drift med lokalkonkurrenterna och ett skräckscenario för de mer lättlurade fotbollssupportrarna. När polletten till slut trillade ner skrattades det åt kampsång med tillhörande We are the World-video i alla läger.



Ebbe – The Movie
Karin af Klintberg och Jane Magnussons dokumentär om vårt lands mest fascinerande bokförläggare är en underhållande berättelse om en naiv statsapparat och hur en man i denna apparat, bestyckad med de rätta kontakterna och en social kompetens utan dess like, kunde göra lite som han ville. Över ett avskalat bildspråk, där arkivbilder varvas med nyinspelade intervjuer, leder Magnussons berättarröst mästerligt oss in i Ebbe Carlssons unika livsöde.
_____________________________________________________________________

MODE



Noir et Blanc
Linnea Carlgren och Petra Thoms är namnen på de två unga kvinnor som tillsammans utgör Noir et Blanc. En idé om vad som skulle kunna födas när de startade märket fanns inte, men plötsligt blev de hyllade i otaliga magasin och bloggar när de under våren 2008 kom ut med en kollektion som blommade. Trots det hårda klimatet i modesverige var 2009 året då Noir et Blanc, med sin kreativa design i svart och vitt, visade att de var här för att stanna.



The Local Firm
Under årets två Fashion Week by Berns-veckor är The Local Firm det märke som har särskiljt sig. Efter årets första vecka kunde vi inte sluta diskutera hur rätt i tiden och orädda The Local Firm var. När det var dags för årets andra modevecka var det med ivrig nyfikenhet vi fick det svart på vitt – The Local Firm vet vad de håller på med. Det är med spänning och stor nyfikenhet vi betraktar deras design. De har en tydlig röd tråd men vågar samtidigt gå sin egen väg.



Ann-Sofie Back
Efter att ha haft sin bas i London återvände Ann-Sofie Back med kollegor hem igen och slog på stort. Hon tog över jobbet som chefsdesigner för överdelskollektionerna på Cheap Monday och slog upp en Hostage Store mitt på Grev Turegatan i Stockholm. Med sin nytänkande design, sina vågade val och sitt kreativa sinne har hon fått oss att återigen falla handlöst.
_____________________________________________________________________

MUSIK



Skriet
Med återhållsam instrumentering och tillbakapressad sång uttryckte Isak Sundström och Jacob Frösséns duo med en unik kombination av nonchalant desperation och en klockren popådra de allra mörkaste känslorna. Kvar är bara hjärtat och skelettet, sjunger Skriet. Vem kan önska sig något mer?



Jonathan Johansson
Jonathan Johanssons evangelium predikar salighet genom fjäderlätta syntetiska popsånger. Men intill skimrande syntar, blänkande rytmer och hans mjuka röst och gitarr finns också en intensivt pulserande köttslig längtan. Det är den kombinationen som tar oss till sjunde himlen.

Jonathan Johansson

P3 Guld blev hårt kritiserat för att ha varit en ”grabbfest”. Är kvinnor underrepresenterade i svenska musikindustrin?
–Det är fel att säga så. De tar mycket plats och det är extremt välförtjänt. El Perro del Mar och Fever Ray är de bästa.
Du har en religiös ådra i din musik. Vad är tanken bakom det?
–För just den här plattan var den viktig, jag valde att behandla de frågorna. Men jag kommer inte alltid att göra det.
Har du märkt av att folk har problem med att du är öppet kristen?
–Ja, men det var mer förut. Nu är det lugnare.



Taken by Trees
De bästa artisterna är alltid de som har en egen musikalisk vision och modet att följa den. Även om det som för Victoria Bergsman och hennes Taken By Trees innebär strapatsrika inspelningar i ett land där kvinnor helt enkelt inte är musiker, punkt. Eller att hantera de inspelningarna i en glimrande modern produktion. Eller att konsekvent bära känslor utanpå huden i de sprödaste visor.
_____________________________________________________________________

SCEN



Farnaz Arbabi
Regissör
Under flera år har hon höjt både stämning och nivå på stans teaterscener. Vi minns uppsättningar som Invasion! på Stadsteatern och sörjer nerlagda Teater Scenario. Det gångna året fick hon nästan migrationsministern att gå på Konsuln på Folkoperan, och oss att kliva på pendeln för att niga inför Drottning Kristina på Uppsala stadsteater. Farnaz Arbabi gör ärlig och rolig experimentell scenkonst, som aldrig tar blicken från samtiden och alltid tar leken på största allvar.



Tröstar jag dig nu?
Föreställning
Tack för att Unga Klara inte alls försvann, utan fortsätter som en självständig enhet utanför Stadsteatern. Och tack för att denna både barnsligaste och erfarnaste teaterscen i våras gav oss en stark längtan efter mer: föreställningen Tröstar jag dig nu? var en av årets bästa scenhändelser. Ann-Sofie Bárány skrev, på regissören Suzanne Ostens uppdrag, en pjäs för en fantastisk femhövdad ensemble, och det blev en uppsättning där allt och alla samverkade. Tack för kaffe, näsdukar och katharsis.



Anna Vnuk
Koreograf
Efter Solofestival med mig själv, Anna Vnuk sätter upp Cats och Kära medborgare kom hon under 2009 äntligen tillbaka med sin unika mix av subtil snyggdans, lakonisk humor och privatpolitisk ståupp i Hårdare snabbare Anna Vnuk. En koreografi som vissa skulle säga handlade om moderskap, men som vi vill beskriva som en feministisk show om att ta sig själv och sitt uttryck på allvar – ett kattmjukt sidensmooth och soulsnyggt uttryck. Där pastell omfamnar svärta, som mental och visuell engelsk konfekt.
_____________________________________________________________________

NÖJESFÖRBÄTTRARE



Trädgården
Efter att ha fyllt gräsmattan nere vid Klara sommar efter sommar var det dags att byta område för Jakob Grandin med personal. Det naturliga valet föll på utrymmet under en sunkig bro i Skanstull och äntligen fick Stockholm det urbana vattenhål vi saknat alldeles för länge. Trädgårdens tid blev, likt sommaren, kort men underbar och hade inte Tillståndsmyndigheten lagt sin näsa i blöt skulle tvåtusen klubbkids förmodligen ha förgyllt betongen även under vinterhalvåret.



Hornstull Strand Etablissement/Conny Lindström
Hornstulls Strand 4
Har i princip allt bra ägt rum på Strand under 2009? Förutom att vara ett fantastiskt ställe att umgås på rent generellt har Conny Lindström hållit fanan enormt högt med klockrena musikbokningar vecka efter vecka. Och det mesta har varit gratis också. Som om inte det vore nog verkar 2010 vara Strands år även det. Conny Lindström måste vara rena definitionen av en glädjespridare i Stockholm. En självklar nominering.

Conny Lindström från Strand

Robyn har bildat klubb hos er med Lojsan under namnet Konichiwa Bitches. Star quality! Vad satsar du på, en återupp-stånden Michael Jackson bakom skivorna?
–Borde fan gå! Men jag frågar hellre några av mina levande svenska favoriter som Miike Snow, Familjen och Peter Bjorn & John.
Vilken kväll på Strand minns du starkast från 2009?
–Ettårskalaset var enormt! Eller när El Perro del Mar och Goran Kajfes stod på scen. Eller när Miike Snow och Familjen djade! Eller Svmks Bob Hund-hyllning i våras. De spelningar jag minns allra starkast är Earth, Deerhof och Wooden Shijps.



Fasad
2009 var ett gott år för svensk film, och ett fantastiskt år för Farväl Falkenberg-avknoppade Fasad. Apan, Man tänker sitt och Broder Daniel Forever får betraktas som en hygglig årsskörd för ett rätt så grönt produktionsbolag. Även om vi redan nu ler lyckligt åt Fasads idébank, integritet och snåriga kollektivism är det kanske framförallt framtiden vi vill tänka på. Vi tror nämligen att något stort håller på att skapas här.

Jesper Ganslandt från Fasad

Vad tycker du om Sveriges filmsmak?
–Har Sverige filmsmak?
Vems geniala idé var det att sätta bluetooth-snäckan i Olle Sarris öra?
–Det var Olles idé. Eller egentligen var det ju min idé.
_____________________________________________________________________

Text: Parisa Amiri, Margret Atladottir, Maina Arvas, Niklas Eriksson, Michaela Forni, Patrik Forshage, Anders Karnell, Amat Levin, Sandra Nelson, Tom Pyl, Pelle Tamleht.
Foto: Johannes Helje
Jury: Margret Atladottir (ordförande), Parisa Amiri, Maina Arvas, Cristian Dinamarca, Niklas Eriksson, Michaela Forni, Patrik Forshage, Johannes Helje, Johan Johansson Andersson, Anders Karnell, Johan Kellman Larsson, Amat Levin, Josefin Lundgren, Sandra Nelson, Martin Petersson, Tom Pyl, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Pelle Tamleht, Elina Wessman.

Stad: 
Kategori: 
20 Visa kommentarer (20)

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!