När jag var åtta så fejkade jag lite på en synundersökning för att jag skulle få glasögon. Av nån anledning var brillor nämligen hög status i klass 2A på Sävar Centralskola på den tiden. Den hypen höll i ungefär ett halvår kanske? Sen slängde jag brillorna åt sidan och klippte luggen i stället, med en såndär orange vänstersax, på lektionstid. Har sedan dess aktivt duckat glasögonen. Problemet var bara att jag faktiskt hade ett synfel, och såg bara sämre och sämre. I hela mellanstadiet vägrade jag ha dom över huvud taget, tills jag äntligen i sjuan fick kontaktlinser, vilket va r ett helt sjukt uppvaknande eftersom jag på håll kunde identifiera människor på stan som hejade på mig samt gå på bio som vanligt folk. Men även om linser är ett rätt ok sätt att parera detta handikapp så är jag fortfarande blind när jag vaknar på morgonen tills jag hittat mina glasögon vilket inte alltid är säkert att jag gör. Och ibland somnar jag med linserna på och sedan jag lärt mig av en optiker att (hornhinnan? näthinnan?) näthinnan på riktigt är lite bucklig efter en sån strapats så är det ju förenat med ett påtagligt måill. Så jag funderar på såndär laser. Som man skjuter rakt in i ögonen och har ont av i fem dar men sen så ser man som en helt ohandikappad människa. Det låter som en jävla dröm ju? Är det nån av er som provat? Obs vill EJ höra skräckhistorier nu om nån ni eventuellt känner som blev blind och så, pallar inte det. Vill ha förstahandvittnesmål tack.
Här en mycket sällsynt syn: jag bland folk iförd glasögon. Men jag skulle på ett styrelsemöte och suited up i min seriösaste look - glasöga och öppen mun. En inte lika ovanlig detalj med denna bild: *befinner mig utanför pizzeria*
