Tone Schunnesson: Häromdagen hade jag en omröstning om vem jag skulle lajva ("skådespela") under veckan i bloggen. Man med inga intressen förutom sitt skägg vad överlägset. Så, hädanefter kommer jag en gång om dagen vara man med skägg. Det kommer markeras i rubriken. Varsego för gratis teater! Och nu presenterar jag Mats. Scenen är din!!!
Mats Johansson:
Kära Dagboken!
Första dagen för mig, här på internet. Från yttre påtryckningar har jag nu tagit steget från att bara finnas i baren på Riche till att även existera här, på internet. Något jag aldrig trodde skulle hända. Dig och mig emellan, dagboken, tycker jag att "internetjournalistik" är modebloggerskornas sandlåda men nu tänkte jag att det skulle bli lite ordning och reda, här "på" intranätet. Eftersom jag inte bryr mig om hurvida jag blir läst tänker jag inte kalla det här en blogg. Orden som växer fram i mitt bröst är inte till för er, dessa ord är bara till för mig. Eventuella läsare välkomnas trots det, men jag undanber er att framföra eventuell kritik i form av beröm. Jag eftersöker ett samtal, om ni har något av intresse att säga, that is...
Jag vågar påstår att jag är mycket mer komplex än en bloggare som står med benen i kors och laddar upp bilder på sin lunch. Titlar som stämmer bättre överens med mig är estradör, krönikor, alltyckare, jeanskännare, skäggentusiast, åskådare, och deltagare. Även producent, manusförfattare, dj, ljudtekniker, författare, konnässör, politisk journalist, idrottare, grafisk designer och copy.
Här kommer jag beröra ämnen som kommer stå över eran egna intellektulla nivå, antar jag. Mycket troligt kommer jag referar till litteratur och filmer ni aldrig tagit del av. Var då inte rädd för att googla: jag lovar att inte håna er, även om jag säkert kommer skrocka gott på min kammare.
Men läsare som eftersöker mer lättsmält litteratur har även han kommit rätt. Sena kvällar när jag sitter i soffan med min ipad kan även jag bli lite tramsig. ;) Uppskattar vid rätt tillfällen ett garv. Inget kan få mig att dra på smilbanden mer än en politisk satir. Skulle jag bli vass - räds ej! Pennan är farligare än svärdet, sägs det.
Då kör vi!
Ps Vi börjar med ett litet skämt för att lätta upp stämmningen efter denna kortare essä:
Vakta vikten Mona, det ser ut att vara mycket av din favoritchoklad i den här lastbilen...
