Nian asså...

Frans Strandberg 16:12 17 Dec 2010

Kom hem nu och blev SÅ JÄVLA PEPPAD när jag återigen fick en flashback av nians betygsångest och en pubertal påminnelse om hur sjuka i huvudet lärare är i allmänhet. Pratade med min lil' sis nyss (för ovanlighetens skull, men det är ju ändå snart jul). Försökte övertyga henne om hur TOTALT ointressant det är med grundskolebetyg och att de ändå inte spelar någon roll i framtiden, eller knappt när man ska börja på gymnasiet. Iallafall inte nowadays när elevkullarna ändå är påväg åt helvete.

"Man måste få ett bra meritvärde för att komma in på en bra gymnasieutbildning". FEL! Gymnasierna SLÅSS ju om eleverna. De GER ju en saker för att man ska börja på just deras gymnasium så att de får massor av cash och kan fylla sina elevplatser och slippa sparka lärare. Man behöver knappt ha några betyg alls för att komma in, honestly. Iallafall utanför storstäderna.

Jag hade typ världens kassaste meritvärde i nian, om man jämför med vad alla andra fick. Jag hade  255. Av 320 möjliga. Alla mina kompisar hade bättre än mig, trots att jag obviously var more clever. Jag fick massor av skit av diverse lärare som konsekvent ba VÄGRADE ge mig MVG på grund av diverse hjärndöda pedagogikskäl av typen "elever blir motiverade att plugga hårdare om man ger dem dåliga betyg för då vill de bättra sig". Fan vad förbannad jag var. Sen började jag gymnasiet och fick MVG i alla kurser förutom matte och idrott, och det resultatet är all about revanschlust och fuck you-mentalitet.

Jag förstår pörfectly well folk som blir skitsura när lärarna ger en orättvisa betyg (typ när man får VG som alla andra trots att man uppenbarligen är way beyond them på alla sätt och vis), men det enda rimliga to do i en sån situation är att grow massor av fuckyoupower och sedan skita i läraren på alla sätt och vis. Eller ja, man ska inte skita i läraren, man ska hata honom eller henne och sedan ägna resten av sin tonårstid till att helt eller delvis ba berusa sig på dennes pedagogiska handikapp/störning och utnyttja den as much as possible i allt man tar till sig.

På mitt högstadium (friskola of course) så delade man ut ett diplom i varje ämne till en framstående elev varenda julavslutning och sommarlov. Jag älskade det. Man ska belöna elever som är duktiga. Det enda jag önskade mig var att få svenskadiplomet, men det fick jag aldrig. Jag är fortfarande skitbitter över det och utnyttjar det all the time. Det är typ den största drivkraften jag har. 

Men jag kan ju tillägga att jag fick diplomet "Årets gentleman" höstterminen 2006 när jag gick i sjuan. Det fick ju uppenbarligen motsatt effekt.........

Fler blogginlägg från Frans Strandberg