"Jag vill att Frans skriver en bok för ungdomar och ställer i relation till Blondinbellas. Jag vet att jag hade känt igen mig mycket mer i Frans bok när jag var 16, trots att jag är blond, tjej och icke-bög. Men Frans tankar kanske inte är tillräckligt peppande för att räcka till en bok. Men han borde i alla fall få en spalt i en tidning.
Frans vill inte prata i telefon för han är rädd att ingen fattar vad han säger. Ja! Själva presentationen tycker jag är jobbig. Det är jättemånga som inte hör att jag säger mitt namn för jag pratar för fort och har för kort namn. Inbillar mig att livet vore enklare om jag hette Iiisaaabeeellaa Lööööwengrip. Jag säger "Hej det är Mia, jag skulle vilja boka bord". Någon svarar: "Jaha. Och vad heter du?" Då är det framförallt pinsamt om någon står bredvid mig och hör att jag måste säga namnet igen. Och kanske igen och igen.
Och så vill han ha spotlights i taket och en ny bil, istället för att tågluffa. Sån var jag också när jag var 16. Jag drömde om en bil med en årförbrukning bensin vunnen på Bingolotto, en höj- och sänkbar säng och en bärbar dator med supersnabb uppkoppling (det var alltså inte helt realistiskt för att vara en dröm -96. Här satte jag mitt hopp till en tekniskt revolutionerande framtid).
Jag har inte känt igen mig i den nya tjejfantasin om att ha en liten chic bögkompis att sitta och skvallra med och bli sminkad av. Tänk att ha Amir eller Miss Inga med sig vart man går! Fy fan. Men att umgås med Frans hade inte varit några problem (för några år sedan, jag utgår från att han inte vill leka med tanter bara för att han är bög). Vi hade kunnat hata folk tillsammans framför Ensam mamma söker. Det hade varit toppen."
Jamen seriöst, jag skulle LÄTT kunna skriva en självhjälpsbok för teens. Både tjejer och killar skulle kunna läsa min bok, no problems, och känna igen sig hur mycket som helst.Det kanske inte skulle vara så superpeppande, men folk skulle kunna relatera till det. Om det är NÅGOT jag verkligen vill så är det att nå ut till fler unga killar. Oavsett om de vill eller inte. Trots att de inte är typen som läser självhjälpsböcker eller någon litteratur över huvud taget. De är i behov av enorm vägledning allihopa trots att de själva inte vet om det.
Det KAN inte bara vara jag som går omkring och mår dåligt över min finniga rygg dagarna i ända. Gud vilken tur att ingen vill ligga med mig.
Jag skulle till och med skriva menskapitlet helt själv, eller kanske inte.
Och jo, jag ÄLSKAR tanter. Ni anar inte vilka enorma charmoffensiver jag kan dra igång vid busshållplatsen där jag bor bara jag vill. Fast det blir jobbigt sen när man ska kliva på bussen och måste ta ställning till huruvida man ska fortsätta prata med sin tant och sitta med henne på bussen heeeela vägen in till stan eller ba diskret avvika och sätta sig någon annanstans. Det är faktiskt asjobbigt.
http://stureplan.se/bloggar/bloggkommentatorerna/2010/09/21/en-bog-for-mig#comments
