Två dagar i rad har jag ätit polarbröd till middag. Med smör och gräddost. Kranvatten. Tänt ett doftljus från Costes som enda sällskap. Där vi bodde när jag friade. Fint hotell. När vi checkade ut såg jag att de inte tagit upp allt vi drack från minibaren. Jag överlade snabbt med mig själv. Och sa till. För vi hade druckit så mycket. Länsat. Och jag klarar inte av när såna saker kommer och biter en i ärslet tre veckor senare. Och vet ni. "Vi bjuder på det." sa han då.
Det kanske handlade om en tusenlapp eller två. Och jag vet nu att det är där jag vill bo när jag kommer till Paris. För resten av livet.
Men det var ju det sorgliga i att vara Calle Schulman jag var inne på. Polarbröd. Ensamheten. Så sjukt tråkigt att äta middag ensam. Ska förändra det där idag. Ja! Ska laga mig en purjolökssoppa! Kanske vitlöksbröd till det. Kanske öppnar jag en liten flaska vin. Nej. det gör jag inte. Men kanske köper jag finvatten. Pellegrino. Det är flott.
Gud, så sorgligt. Gräsänkling inifrån och ut. Vad är det på teve?
