Anitha är borta på Amandas möhippa. Och jag blir sjukare för varje minut. Försöker kurera mig som en dåre. Häller i mig vitaminer, Resorb, allergitabletter och Alvedon. Inget funkar. Så nu går jag på spriten. Kom på att jag fick den här lilla flaskan Makers Mark på posten för några veckor sen.
Ibland skickas det smågrejer som jag ska förväntas blogga om. Väldigt sällan gör jag det. Minst av allt när jag fick den där lilla mini-skiten.
Nu tänker jag dräpa den lilla rackar-flaskan. Grina illa när jag gjort och - ni vet - slå glaset i bordet ganska hårt när det är tomt. "Ah!" ska jag säga. Kanske slinker det med någon svordom. "Jävla as..." kanske jag säger utan att syfta på något särskilt. "Ditt helvetes jävla as..." Får syn på katt-fan som dräller omkring här hemma. Fingrar på min Colt som är nedstoppad i byxan. Tar ut hälften av kulorna. Snurrar magasinet. Siktar mot katt-fan. Säger: "Vill du ha mat?" för att få hans uppmärksamhet. Så trycker jag av. PANG! Dålig träff. Mitt på frambenets ovandel. Benet nästan helt borta. Katten lider. Hoppar. "Dansa för mig, katt-fan!" skriker jag. Och fortsätter skjuta. Pang! Klick! Klick! Pang! Klick! En träff på sidan av huvet. En träff på skinkan.
Så dog katten. Och min dagdröm att vara en hemma-alkis med skjutvapen är över för den här gången.
