Jag sitter ensam kvar på jobbet och är trött hela vägen in i själen. Vidrig dag. Fullkomligt vidrig. Hyperstress och kaos och succé om vartannat. På måndag åker jag och Anitha till Israel på semester. Även om varje dag är fullbokad har jag aldrig sett fram mot en resa mer än nu.
Basattnivet: Jag håller på att svara på frågorna. Igår körde jag på bra. Men när jag spelat in tio minuter såg jag att bara 38 sekunder hade kommit med. Förstår ni vad jobbigt? Jag som hade visat hur det ser ut hemma och jävlats med katten och visat hur Anitha sover - ingenting fanns kvar. Efter det repade jag mig inte.
Och nu är det finska nyheter på P4. Blir varm i hjärtat av hur de kraxar och spektaklar sig i det där märkliga språket. Men plötsligt! "Estaleeryä kaxe vanataalo teeno river rafting helo eystä tollinen".
Låneord! Älskar låneord!
Jaha. Nu ska man kanske gå hem. Åka kommunalt. Trängas och svettas. Svor att jag aldrig skulle åka kommunalt igen när jag tog mitt körkort. Men så träffade jag Anitha...
Äh. Jag ska gå. Promenera. Titta i triumf på all smältande snö. Känna doften av jord. Eller? Kan man ens gå från Globen? Ska pröva. Det kan ta ett tag.
