Fick ett mejl från min gamla lärare i tyska. Han heter Lutz. Men jag fick för mig att han hette Lütz. Vet inte varför. Men det satt fast i mig. Då skrek han alltid högt: "Jag heter Luuuutz!"
Lutz var snäll. Min svensklärare - som gav mig en etta - var inte snäll. Framför allt hade hon fel. Jag är bättre än att ha en etta i svenska. Hon hette Timmerman hon. Och när jag tänker på en dålig lärare tänker jag på henne. Nu tycker ni kanske att jag säljer ut henne här på bloggen. Det gör jag kanske. Men det är hon i så fall värd. Jag fick en etta i svenska trots att jag faktiskt var ganska duktig. Efter gymnasiet försörjde jag mig på just mina kunskaper i svenska. Då kan man inte vara värd en etta. Och såna där saker händer hela tiden - det vet jag.
Jag undrar hur det står till med lärarkåren där ute. Är ni som går i skolan nu nöjda? Blir ni uppmuntrade av era lärare? Eller verkar de mest trötta på jobbet?
