Jag är så stolt över min familj. Den må vara lite skärvig efter att pappa dog. Men det är ju så. Tiden går och såren läks och man repar sig. Och ni får tycka att jag är mallig, men jag är just så mallig alla familjer ska vara över sin familj. Ninni har just skrivit klart sin bok. Som jag just har börjat läsa. Håller med förlaget om att den nog kommer bli en riktig jävla smash.
Och Nicke. Min äldsta bror. Som är så jävla snäll och som jobbar på med allt annat. Och som uppfostrar min gudson Sven till familjens nästa huvudman. Och Signe till familjens äldsta huvudmans storasyster.
Och Anitha - min älskade Anitha. Som hade modet att säga upp sig från en trygg anställning på MTG för att först spela in en film och sen utmana sig själv på Mastiff. Hon är så jävla duktig. Och snygg. Och rolig. Och har överseende med mig.
Och mamma. Som jobbar extra och sliter på ett boende för människor som är mentalt handikappade. Som har fattat att det är såna yrken man kan sova gott på naten med. Och som skriver ledare för Skånska Dagbladet parallellt. Och som nu skriver Hard Hats alla textöversättningar till svår business-engelska.
Och Alex. Som ju är så jävla duktig i allt han gör. Han har hjälpt mig så mycket. Och folk får tro att jag har lillebrors-komplex, men det skiter jag i. Alex har just skrivit en barnbok, en komedi, en ny roman och ska göra Paradise. Visst måste man gilla dem mixen? Är stolt över honom.
Och Amanda. Som blev kidnappad till möhippa idag. Ett tv-geni som sålt in tre egenutvecklade program trots att hon bara jobbar nån dag i veckan.
Jag vet att jag tar i lite med alla stora ord. Men jag menar att alla ska göra det. Alla ska skryta över sina nära. För allas nära är de bästa. Vad de än gör.
EDIT: Angående Signe skojade jag ju såklart, bara. Trodde det var uppenbart. Tydligen inte. Dumt av mig. Signe är mer än allt. Basatt.. nivet.
