Larry David och Jerry Seinfeld har flera gånger pratat om hur deras magnum opus »Seinfeld« tog tre säsonger på sig att hitta rätt. Hur det var en serie som togs emot väl från kritiker men under sina första år kämpade både med att hitta sin ton och en publik. Hade »Seinfeld« haft premiär idag hade den antagligen stekts efter de fem avsnitt som utgjorde seriens första säsong.
Förra veckan hade den tredje säsongen av »The Walking Dead« premiär, en säsong som nu inleddes med seriens bästa avsnitt någonsin. Vägen dit har varit minst sagt krokig. Den har gått mellan utdragna dramatiska intriger, smärtsamt dåliga avvikelser från seriens förlaga (serietidningen med samma namn) och några i princip helt zombielösa avsnitt. All sådan problematik har nu på ett otroligt tillfredställande vis rätats ut.
Serien har gått från sitt konstlat, nästan utstuderat, långsamma drama till en otroligt tonsäker balans mellan mänskligt lidande, utsatthet och blodig zombiestetik. Det har krävts otaliga timmar, utbytta manusförfattare och en sparkad showrunner för att nå hit.
Väl här känns allt det som petitesser. Som nödvändiga hinder för att hitta en form och en ton som fungerar. »The Walking Dead« har transformerats till ett nervigt drama där karaktärernas sökande efter en ohotad existens istället för att förbli en konfliktmotor, tagit form som ett allmänmänskligt tillstånd. Zombiedödandet har blivit en vardag snarare än ett forcerat dramaturgiskt grepp. Fokus hamnar istället på karaktärernas egen utveckling, och vad de är kapabla till när de ställs in för när jakten på överlevnad dras till sin spets.
Säsong tre ser ut att bli »The Walking Deads« överlägset bästa. Den är samtidigt en påminnelse om hur TV-serier sällan föds in i sitt rätta element. Hur många historiers styrkor växer fram över tid och sällan finns inbyggda i det ursprungliga konceptet. Men även hur vi som tittare – kanske i linje med tv-kanalernas bristande tålamod – lärt oss att snabbt sluta titta och gå vidare.
Nu har »The Walking Dead« haft turen att inte gå det ödet till mötes utan sin skiftande kvalitet till trots belönats med lysande tittarsiffror (förra veckans säsongspremiär var det mest sedda avsnittet av en dramaserie på basic cable någonsin). Om så inte vore fallet hade den likt »Seinfeld« begravts för länge sedan. Det för ganska snabbt tankarna till vilka framtida klassiker som gått en för tidig död till mötes. Allt i jakten på tittarsiffrornas snabba kickar.
