Tänk att när du väl trodde att den psykadeliska rocken var på utgång så återvänder Tame Impala efter tre års tystnad. Ja visst går tiden snabbt ändå men med det meditiva popalbumet Lonerism i åtanke ser vi nu fram emot vad framtiden har att erbjuda och med den första låten från den än så länge obetitlade uppföljaren kan vi inte göra annat än att kapitulera för denna syrasfär till musik. 

Let It Happen är något av en intergalaktisk musikresa bland ljudlandskap som liknar himlakroppar när hela eposet tickar in på strax under åtta minuter. I grunden är känslan för psykadeliska rocktoner densamma men nu med en addering av elektroniska element vilket endast gör slutresultatet desto mer svävande — mellan storslagna arenaspektran, uppgivna melodier och sång ekandes genom en vocoder. Vi kan nu endast lägga våran tilltro i låttiteln och hoppas att detta är sommaren det händer — sommaren då Tame Impala släpper nytt album och kidsen börja tugga svamp igen som om det var år 2012.

Ungefärlig illustration av ens medvetande under första lyssningen i form av gifs med Carl Sagan.

Tidigare idag talade jag om 90-talets annalkande återkomst till våra medvetanden och än verkar jag inte behöva äta upp dessa ord. Blur — eller killarna som gjorde den där låten från Gladiatorernas träningsskiva — planerar nämligen en storslagen rentré med albumet Magic Whip som släpps 28 april. Gruppen med Gorillaz-geniet Damon Albarn som de facto har inte släppt ett album sen 2003:s Think Tank så ni kan ana att fans världen över spårar ur något smått nu. Med den sedan länge trogne producenten Stephen Street ombord och första singeln Go Out står det klart att detta är ett styrkebesked i all dess lo-fi-galor som lär glädja fanatiskt nostalgiska britälskare.

När julen och nyår är förbi vilar vintern fortfarande kvar, spöklik som en av dem i den där Charles Dickens historien vi alla associerar med den gångna högtiden. Temperaturens oberäknelighet, snöslasken som tär ner skorna, det ihärdiga mörket — med månader av detta framför oss är det kanske lika bra att omfamna årstidens depression med lämplig post-punk. Och om det finns något som fångar januaris påträngande ångest så är det de mardrömsliknande gitarriffen och den tyskklingande synthen från Viet Cong.

Bandet härstammar från Calgary och kommer släppa sin självbetitlade debut om mindre än två veckor. Lägligt nog påminns vi om detta med den nya singeln Silhouettes — ett perfekt substitut när Joy Division inte längre håller måttet på en gothenlig själavandring bland bäcksvarta industriområden. Det är bara att välkomna mörkret mina vänner och låta det bära med dig längs gatuljusen i väntan på bättre tider.

Veckans singel

Producenten Aaron Jerome har hyllats under pseudonymen SBTRKT för sina smått schizofrena överskridningar mellan elektroniska genres och beteendet verkar fortsätta på nya Wonder Where We Land. Vi har tidigare hört samarbeten från albumet som Ezra Koening, Raury och nu Harlem Asap Ferg. På låten Voices In My Head tar rapparen till ton och verkar vara djupt influerad av hostmedicin med mera. Tillsammans med produktioner från albumartisten och gruppen Warpaint blir det hela till en klaustrofobisk eller ja smått schizofren lyssning som endast kan sammanfattas med ordet udda.

Veckans musikvideo

Det är uppseendeväckande hur pass mycket surrealism du faktiskt kan uppnå med 5000 dollar och en fäbless för katter - vad sångaren Thundercat och komikern Eric Andre gick på när de spelade in detta undrar nog vi alla. David Cronenberg hade utan tvekan varit stolt över denna kärlekshyllning där vi tas på en inte så lättsmält trip genom galaxer och dimensioner. Känsliga tittare är varnade - och fans av Mortal Kombat uppmuntrade - när de tar sig an kanske årets underligaste musikvideo.

Veckans fanboy moment

Ryan Adams har släppt ett nytt självbetitlat album och verkar vara tillbaka med besked - i alla fall om man ska tro David Letterman. Talk show-värden har sen tidigare gått upp i varv över musikaliska gäster - vi minns nog alla Future Islands - men detta är kanske första gången han har bett om ett encore? Förståeligt nog då Adams knappast har förlorat stinget. Frågan som råder är dock om jag är den enda som fortfarande blandar ihop honom med artisten bakom den där förödande sommarlåten? En svaka i min populärkulturella facit.

Veckans filmproducenter med stora egon

Att Jay-Z planerar att kontrollera all våran masskonsumtion inom en snar framtid är sen tidigare känt och helt i linje med lillebrorsan Kanye Wests gudalika visioner. Därför borde det inte komma som någon överraskning att de två numera även kan lägga till filmproducent i cv:et. Deras gemensamma vän Chris Rock har nämligen satt sig i registolen för filmen Top Five med Adam Sandler i huvudrollen. Handlingen känns något bekant med en komiker vars ambitioner är att bli tagen som en seriös skådespelare efter att han blir intalad att sända sitt bröllop i reality-tv - något säger mig att det var där Kanye nappade i alla fall.

Med tanke på att Paul McCartney har passerat 70-årssträcket som kanske en av musikhistoriens mest inflyttelserika artister så var det väl endast en tidsfråga före de horribla hyllningsalbumen började ramla in? Men kanske är inte The Art of McCartney - med sina hela 42 låttolkningar - värd att döma ut riktigt än? Fortfarande är det oklart huruvida Yeezus-samarbetet Piss On Your Grave kommer medverka men tur nog kommer i alla fall gotharnas favoriter The Cure ha sin första inspelning sen år 2008 inkluderad.

Tillsammans med den gamle Beatles-medlemmens son James har de satt ihop en respektabel cover på klassiska Hello Goodbye. Denna studiosession vi kan ta del av nedan är originalet trogen med gästmedverkan av Robert Smiths distinktiva röst och - likt alltid när det gäller The Cure - virvlande melodiflykter. Albumet når hyllorna i november där vi även kan höra Bob Dylan, Willie Nelson och Peter, Bjorn and Johan. Vi kan också andas ut över faktumet att Per Gessle inte har varit påtänkt för en cover sen Binglotto gick på TV4, han med McCartneys låtskatt är vad mardrömmar är gjorda av.

Det klassiska skomärket Dr. Martens har varit med oss länge nu. Den klassiska Bouncing Soles-känga var en andra världskriget-doktors skapelse som sedan fick ett fäste i den brittiska arbetarklassen under 70-talet vilket skulle öppna porten till en blomstrande musikvärld. Om det fanns något alla de unga subkulturernas musikskapande hade gemensamt så var det den luftdämpade sulan som bar dem på scen när genres som ska, punk och många fler tog form. Därför är det mer än passande att Dr. Martens #StandForSomething-turné tar plats på Debaser Strand imorgonkväll.

Turnén har under veckan tagit sig igenom Europa med brittiska Pulled Apart By Horses som headliner. Även ifall deras konserter inte är riktigt så våldsamma som bandnamnet insinuerar kan nog publiken ändå räkna med att Leeds-rockbandet kommer dåna av riff tills varenda bilalarm i Hornstull ljuder och i detta kommer de även assisteras av ett band ifrån Stockholm.  

Söder om Söders egna Holograms bröt någon gång upp låset till en katakomb fylld av mytomspunnen postpunk, försvann in i det mörka och steg efter tre dagar ut i det ljusa som ett tecken på genrens pånyttfödelse. De har hyllats långt utanför hemlandets egna gränser och många verkar vilja jämföra dem med Joy Division. Liknelsen är inte helt odudlig då de lyckas göra musik som känns lika nostalgisk som den är nyskapande. Med deras två album ABC City och Forever har deras stadsflyktiga bombardermang av synthar bland gitarrer gjort dem till ett av vårt lands mest spännande exporter. Imorgon hör du dem tillsammans med Pulled Apart By Horses och Dinosaur Pile-Up - dörrarna öppnas kl. 19, du finner mer information här.

20,000 Days on Earth är den pseudo-dokumentär alla Nick Cave fans har längtat efter. Upplägget är enkelt men fängslande i denna dramatiska skildring av rockstjärnans 20 000 dag i livet där verklighet blandas ut med fiktiva vändningar. Att döma från den nyligen släppta trailern kan det bli en intim men surrealistisk skildring av australensaren som har dedikerat sitt liv åt mordiska ballader i goth och post-punkens tecken. Resultatet lär bli en spännande inblick i musikerns liv och tycks inte famla bland godhjärtade klyschor som Begin Again eller är polerad likt 60-talsromantiken i Almost Famous. 

Den 17 september får vi - samt Kylie Minouge av en än så länge okänd anledning - ta del av Nick Caves liv. Ett datum fans av artisten och musik i generellt borde spara.

Vad definierar en sommarplåga? Är det genren? Eller är det tonen? Måste en sommarplåga vara dansant och lycklig? Jag själv tror att den kan vara innerlig, den kan vara euforisk, den kan till och med vara melankolisk. Det som definierar en sommarplåga är helt enkelt hur trött du är på låten när den heta årstiden har nått sitt slut. Här nedan har vi fem nya svenska låtar du kanske inte kommer vilja höra om några månader; låt oss se ifall någon av dem kan följa med dig till de klichédränkta stränderna eller mörka skogarna.

betyg: 3Icona Pop - Get Lost

De sitter där i bilen nu; endast några meter ifrån klippkanten, housemusikens Thelma och Louise. Kommer Icona Pops roadtrip - kantad av framgångar - fortsätta eller kommer de dyka utför berget och falla platt? Den nya singeln Get Lost ger inga klara tecken på varken eller. Duon spelar på sitt framgångskoncept med text och beat skräddarsytt för att bli en sommarplåga. Dessa låtar brukar vi dock lära oss att avsky, därför krävs det mer på kommande albumet ifall deras avtryck på musikvärlden ska bli något annat.

betyg: 3Simon Emanuel - Vansinne & Stolthet

Svensk hiphop mår bra nu, det är i alla fall vad majoriteten påstår. Svenska rappare behöver inte blicka mot de stora namnen i staterna för inspiration. Därför känns det tråkigt att en rappare som har tagit ut svängarna tidigare här verkar låst i ett internationellt sound. Visst är Simon Emanuel en av vårt lands mest underskattade rappare, tyvärr är inte låtar över Yeezus-esque beats det som kommer vinna honom upprättelse. Dock vore det en lögn att inte påstå att huvudet var i gungning när låten nådde sitt slut, förhoppningsvis är hela kroppen med vid nästa släpp.

betyg: 6Solen - Solguden

En del skulle kalla dem för indierockare, en del skulle säga att de gör shoegaze. Därför har jag svårt att se att någon skulle ha kunnat förutspå exakt hur tunga riffen skulle bli på nya låten Solguden. Killarna i Solen tycks marschera in på Godzillas rygg genom Tokyo med Black Sabbath i sina hörlurar. För influenserna är från 70-talets pskykadeliska rockvidunder och de är becksvarta. Det sjungs för kärlekens undergång och även fast de kanske hatar det; kan jag endast älska.

betyg: 5Piraterna - Astma

Hoppa och gorma tills lungorna inte orkar mer eller låt kroppen pendla med musiken som att du vore belägrad i en hammock; Malmös Piraterna har en hit för all lägen i sommar. Den nyligen släppta videon fångar låtens destinktiva och högoktaniga toner med en polerad visuell presentaton. Duon verkar inte benägna om att vara ett respekterat namn bland rapelitister. Visionen tycks istället vara toppen av svensk rap och fortsätter de att gå sin egen väg, ja, då är det ingen omöjlighet.

betyg: 2betyg: 4Linda Pira - Shu Katt feat. Dani M /Överlever Allt 

Redlines ambitionsnivåer når upp till skyarna. De verkar vilja bli ett mytomspunnet skivbolag (om de inte redan är det?) inom svensk rap likt Bad Boy eller Death Row i staterna. Segertåget har pågått ett tag nu och i främsta ledet finner vi matriarken Linda Pira. Nu är hon tillbaka med en dubbelsingel som tycks fånga en gammal era färgad av den nya - i rött så klart. Instrumentalen som ackompanjerar rapparen på Shu Katt liknar R Kellys gamla Playaz Only i en Redline-tappning, tyvärr faller det hela lika platt som Dani M:s dancehallrefräng. Tur nog finns innerliga Överlever Allt även här och Linda överlever det första spåret med vad som - med sina ljust pitchade röstsamples - skulle kunna bli en äkta sommarplåga.

För flera potentiella sommarplågor se här.

Veckans singel

Den melankoliska popduon Broods från Nya Zeeland bestående av syskonen Georgia och Caleb Nott verkar endast vara steg ifrån en storslagen karriär. För den fantastiska sången står systern och bakom de fenomenala produtionerna finner vi brodern (som även producerade Lordes hit Royals). Tidigare i år fick vi deras första officiella släpp med en självbetitlad ep och nu börjar nedräkningen inför debutalbumet Evergreen med låten Mother & Father. Bitterljuva kontraster spelas mot varandra fantastiskt här när en hjärteskärande text om ensamhet möter ett ett triumfartat beat. Den bleka framtiden deras texter skildras ser oerhört ljus ut i verkligheten.

Veckans musikvideo

Okej jag ska vara ärlig, OK Go:s senaste video är fortfarande min favorit från veckan men om vi bortser från den svindlande resan så landade även en ny visuell presentation från Wild Beasts denna vecka. Britterna är kända för att göra art rock och drömliknande pop, något låten Meccas musikvideo fångar perfekt. Dränkt i neoner och 80-talsdoftande kulörer, här är längtan efter ändlösa stränder oerhört lång. Låten är tagen från Present Tense som släpptes tidigare i år.

Veckans bästa musikvideo utan musik

Det finns oklara musikvideos sen finns det Dancing In The Streets, samarbetet mellan ikonerna David Bowie och Mick Jagger från 1985. När jag ser den faktiska videon med musik är det svårt och förstå hur någon kunde få för sig att det hela var en bra idé. Känslan lever kvar när Youtube-användaren Mario Wienerroith strippar den på all musik och skapar en hypnotiserande skrattfest. Men det är något med den sniffande näsan i början som gör att allt känns mycket klarare och nej jag försöker inte insinuera att artisterna brukade snorta kokain ... För det gjorde de säkerligen.

Veckans bästa cover

Jag spelade i ett band en gång under mina skolår och även ifall jag var katastrofal med världens simplaste instrument - ett ägg - så var vårat första (samt enda) uppträdande nog mer lyckat än grabbarnas ovan. Det finns inte mycket och säga om deras cover av Weezer - Undone (The Sweater Song) förutom att klimaxet är halvvägs in i uppträdandet. Ta även del av denna tolkning från Mac DeMarco som är några snäpp bättre.