Inte för att jag förväntade mig några karismatiska stordåd idag under skolavslutningsceremonin, men allvarligt talat, hur dålig får man vara egentligen för att få stå sådär framför folk och hålla föredrag? Vem fan vill höra om "det goda samtalet"? Det är ju bara ett stort SKÄMT!
På julavslutningen berättade rektorn om att "en elev" kommit fram till honom och sagt att allt är så himla förträffligt på Vasaskolan och att man får "vara exakt som man är". Idag, sex månader senare så berättade han exakt samma historia IGEN inför exakt samma publik som då. Det är ju bara sinnessjukt pinsamt. Fattar han inte det? Det måste vara jävligt jobbigt att vara sådär gråhårig och senil och stå och berätta exakt samma tal skolavslutning efter skolavslutning och bara se alla elever försvinna och bli lyckliga medan man själv bara förfaller för varje år som går, man kanske säger att man är lycklig och stolt men nej åh nej det är så uppenbart att det inte alls är så.
Det är väl därför alla skolauktoriteter är så jävla kassa på att hålla tal, att de är missunsamma och avundsjuka och ogina? Eller är de bara rakt igenom extremt ointressanta och tråkiga individer, asexuella ruiner av deras tidigare jag som inte kommer på något bättre att säga till sina elever än att "det goda samtalet" är det finaste som finns och att man får "vara exakt som man är". Tror man på fullt allvar att folk vill höra det eller är det bara så att de slutat bry sig om vad alla tycker och blivit helt avtrubbade kroppsskal som inte längre märker eller observerar att de bara skämmer ut sig och är inkompetenta att leda elever och inte har något som helst inflytande längre?
Det enda som var mer pinsamt än det där självgoda muttpretto-talet var att man sjöng NATIONALSÅNGEN som inledning. Eh? Alltså, alla fick liksom STÄLLA SIG UPP också. Jag skojar inte. Helt insane.
Det finns verkligen ingenting som får mig att bli mer uppeggad och extrovert än skolavslutningar. Vill berätta för hela världen.
