Det gick såå bra att övningsköra igår. Jag lyckades faktiskt fylla den enorma kostymen av överdriven självsäkerhet jag hade sytt upp i mitt sjuka psyke redan innan. Jag och bilen var liksom ETT! Är så sjukt nöjd med mig själv, jag kunde inte låta bli att bara sitta och småskratta och älska mig själv bara för att jag var så jävla pro. Jag skulle kunna sitta hur länge som helst och berätta om vilken förträfflig körkortsaspirant jag är men jag är faktiskt inte helt taktlös och hyser en viss känsla för när det är dags att lugna ner sig, dvs nu.
Tränade bara de mest simpla grunderna, dvs dragläge (balans mellan koppling och gas), körning på växel ett till tre och att bromsa. Allt på en parkeringsplats. Det är typ det enda som jag och pappa ska nöta tillsammans hela sommaren. Till skolstarten KANSKE jag kommer kunna bli utsläppt i trafiken, eller jag hoppas verkligen det...
Nu har jag ju bara övningskört en enda gång så jag ska inte sitta här och säga saker jag kommer ångra som fan senare, men att övningsköra var inte alls lika hysteriskt som jag trodde. Det var inte alls massor av skrik och bröl och "JAG HATAR DIG PAPPA, FATTARU!!!".
Fan vad det känns som att jag kommer ångra det här inlägget sen. Ni hånskrattar åt mig nu va, va va va va va va va va va?
