Skolan slutar om en vecka och allt jag känner är svår ångest. Vill inte. Helst av allt så skulle jag vilja gå första året på gymnasiet i minst fem år till, eller kanske till och med sex? Jag är så vidrigt konservativ. Hatar förändringar, och jag hatar sommaren.
Är en hängiven rutinfascist. Jag älskar att leva jävligt snävt och inrutat i harmoni med diverse tidsplaner och schemaläggningar. När sommarlovet börjar så pissar det på Den Självklara Ordningen och jag blir fullkomligt utelämnad till mig själv och eventuella spontana infall (fy fan vad vidrigt, jag tror jag vill spy). Betrakta mig som hjärndöd under sommaren. Se min blogg som en liten förvuxen dvärg jämfört med hur den är att läsa under vinterhalvåret. I slutet av augusti ska jag börja leva igen.
Bara för att accentuera vidrigheterna så kan jag ju tillägga att den enda rutinen jag hittills har inbokad för det här sommarlovet är The Hills-marathonen varje dag på MTV mellan 12-15. Ja, självklart har jag sett reklamen och ja, jag är sjukligt pepp. Allt jag känner är ååååtråååå och begääääär...
Det är alltså The Hills som kommer vara den enda bestående grundpelaren i mitt sommarlov. Det känns ju.... stabilt....
