Det verkar som att jag flyttar till Majorna vad det lider. Någon gång ska man väl ha bott där också. Antar jag?
Några grejer jag inte kan släppa med Matti Ollikainens skiva. När han visslar för sig själv och sjunger "fuck you, din fitta". Och att flera av låtarna är Fibes, Oh Fibes-titlar översatta till svenska. "Good for my soul" har blivit skivans finaste spår "Du är bra för min själ". "Untitled" - "Utan titel", "Goodbye to love" - "Adjö till kärlek". "Solen står i zenit" är till och med en cover på "Apex of the sun". Och så vidare! Märkligt! Men det är väl det vi älskar. Det vackert OSMAKLIGA.
Jag inser hur osmaklig jag själv är i podcasten, Hector menar att jag har en "morbid tillvaro" som ni kanske hörde i senaste avsnittet. Vi blir bättre - hoppet är det sista som lämnar Hästhövvet. Jag gjorde en intervju med GP om podcasten häromdagen. Jag blev fotograferad, men är rädd att jag ser ut som en gigolo på alla bilder. Hårt bakåtslickat hår och mustaschjävel, och jag som försökte svara sympatiskt på alla frågor. Nåja, första avsnittet ligger nu ute på iTunes. Andra är på gång. Länk HÄR.
Jag var mer sympatisk överhuvudtaget för bara ett tag sedan förresten. Som här med Irina i somras:
Ödmjukare drag. Mjukare framtoning. Och se på mig nu:
