Familjen Apelgrens omtalade katt Inez. Jag kunde inte låta bli att klappa det feta aset. Men var detta då ögonblicket innan mitt huvve svullnade upp och blev rött? Innan min tunga blev förlamad och min röst förvrängd? Innan jag föll ihop i en hög av den ALLERGISKA CHOCKEN? Jag tror ni vet var detta är på väg: Nix! Min kropp kunde hantera Inez. Den liksom väljer sina offer. Eller ja, det är alltid jag som är offret i slutändan, men ni fattar. Kanske var det för att jag ätit tung medicin innan mötet? Men det finns ändå hopp för oss allergiska! Vissa katter och hundar klarar vi av. Alla borde få träffa Inez. Hon helar oss som Jesus. Hon är större än Jesus, som John Lennon skulle säga. Rent fysiskt större än Jesus. Enorm!
Ärligt talat vet jag inte ens om jag är allergisk. Har aldrig "testat mig". Vet inte heller varför jag skrev allt det här?
