betyg: 1 Hmpf... Precis så känns det. Ett billigt skitmål som förstör så mycket för så många. Sverige gjorde det så bra under hela em och så tar det slut på ett så snöpligt sätt. Ett billigt skitmål och Tyskland är vidare. Trots den sura sortin så får Pias landslag att mig att tro på en repris av sommaren '94. Men i tjejernas fall så kanske ett brons inte gör någon sommar. Hur som, ni är så jävla bra!
Inte alls så bra däremot, är IFK Göteborg. Som trots nästintill perfekt lottning i kvalet till Europa League inte lyckades ta sig ut i finrummet i år heller. Om vi var dåliga eller bara hade otur vet jag inte. Men om man inte gör mål när läge bjuds så vinner man inte. Det är sedan gammalt. Så vad fan är problemet? Det här lär ju analyseras fram och tillbaka den närmaste tiden av folk med mer insyn och förståelse för spelet än mig. Men jag tror att jag vet vad det handlar om: tempus. Vi spelar i imperfekt och futurum, men struntar högaktningsfullt i presens. Vi fokuserar på det som var; '82 och '87, YEAH! Nittiotalet! Istället för att gå ut och spela boll, ha roligt och njuta av stunden så ligger fokus på att vi någon dag, inom en förhoppningsvis inte allt för avlägsen framtid, ska vara med de stora drakarna och kicka boll igen. Min önskan är att vi struntar i att skruva upp förväntningarna och ambitionerna till elva och fokuserar på att vara här och nu. Inte tänka på vad vi en gång var, eller vad vi vill vara. Kanske är jag blåögd och naiv. Förmodligen, ja. Men något måste göras. Det kanske är ett fall för Pia, rent ut sagt.
Förlåt mig, Blåvitt, men att längta efter framgångar som uteblir är tröttsamt, pinsamt och oerhört smärtsamt. Jag kommer alltid att finnas vid din sida, men jag hoppas du förstår att det gör ont ibland. Vi ses på söndag. Må väl tills dess.
