Kunde knappt tro det när det började ryktas om att Sónarfestivalen skulle hållas i Stockholm. Prickarna som representerar festivalens nedslag förhåller sig så balanserat över världskartan. Det skulle betyda övervikt i Europa. En synd mot det visuella systemet. Men whatever, balanserade system är trista (iaf vad som förmodligen tänktes angående könsfördelningen och bokningarna). Jag kan glädja mig att det ändå sker i min hemstad. Det är kul att se lokala akter blandas med stora världsnamn, men sånt som gör det värt för mig att åka är sakerna jag vill kolla upp på internetz i efterhand och DJ Rashad. Det är där bokarna vågat gå ur sin comfortzon. Namnet Sónar sålde slut på biljetterna för veckor sedan (längre?) oberoende lineup, så snälla kör! Nästa år vill jag slippa arena-känslan, dagsljuset och att undergroundgenrerna får gärna ta mer plats.
Mitt Jersey Club-hjärta är lite glad för att jag väntar mig DJ's som jag vet gillar på detta men önskar att det hade blivit ett DJ-set med någon gick hela vägen, stenhård "east coast"-klubbmusik. Lokal här eller typ där. Ser alltså fram emot DJ Rashad SÅ MYCKET ikväll.
PEAK 1:
Min kväll peakade redan kl 22.00 med bas från vogueslag och såg Evian - hen som nu ska få mig att lyssna på Kanye West (Kanye, bow down) - Christ som gjorde ett svinfett DJ-set som fortsatte med en massa massa tung tung tung rap från jag tror de va Junglepussy och Sasha Go Hard, classic jersey club - dick-anthems, dancehall-vibes och finaste MSSINGNO <3
PEAK 2:
När jag och Vendela går in i rummet där Baba Stiltz spelar klippet från Rihannas Man Down nedan. <3
Även om de inte är musiken jag själv spelar så gladde det mig att Little Jinder, Nadja Chatti och Johanna Knutsson fanns där att vila öronen i.
