Vet inte varför det blivit så här, men tydligen tänker jag fortfarande på Jeff Garlin. Mest, eller endast, eftersom jag lyssnar på hans podcast, så klart, på själva karln i sig tänker jag ju inte alls. När jag inte spekulerar i detaljer om hans liv, som han hintar om i podcasten, alltså. Hans senaste avsnitt är med Marc Maron, och jag VEEEEET, vilka fruktansvärt ointressanta namn jag egentligen pratar om och det är kanske fem pers som vet vilka dessa göbbar är, men Marc Maron är alltså en komiker som på senare år blivit podcastkändis med sin intervjuserie WTF (som inspirerat till svenska motsvarigheten Värvet) och det senaste året både fått en egen tv-serie (jag ger den tre av fem) och släppt en självbiografi (den ligger oläst bredvid min säng). Kul för honom att få gå från bitter och missunnsam till öööh något annat! Om man har någon som helst koll på honom tycker jag att Garlins intervju är värd att lyssna på. Det blir ofta något särskilt med Garlins snack, något annat än en intervju, eftersom han brukar ha någon historia med personerna i fråga. Plus att båda dessa är såna bekräftelsetorskar och inte kan sluta pika varandra om den andres oförmåga att sluta prata. Och jag kan visserligen irritera ihjäl mig på Marc Maron och hans självupptagenhet, men samtidigt är han oväntat insiktsfull och analyserande, mitt i alla fåniga åsikter och generaliseringar. Dessutom är han bra på att leverera i intervjuer, vilket i sanning är en bragd när man tänker på hur många han har gjort det senaste året.
I övrigt då?
Jorå. Det är jobb, det är logistik, det är planer, det är det gamla vanliga höst-eller-sommarkläder-svett-eller-frys? Och så råkade jag köpa lip plumper istället för vanligt läppglans. Spännande dagar!
