Vid första anblick kan Spooky Black vara en artist många har svårt att ta till sig. Det finns givetvis något osmakligt med en vit grabb som i sin första musikvideo väljer att klä sig i fubu och en durag. Den tämligen viktiga uppfattningen av vad en postkolonial analys kan innebära tycks inte ha kommit över denne unge lajvare än något många vill likna med en viss svensk rappare. Samtidigt är jag inte helt redo att kasta honom under bussen riktigt än då karriären endast har börjat och när det kommer till musiken, ja den är faktiskt perfektion.

Under gårdagen följde 16-åringen från Minnesotas snödränkta landskap upp sin debut Black Silk med den åtta spår långa ep:n Leaving. Denna blandning av lågkvalitativa folk rock-produktioner a la Bon Iver och melankoliska sexfantasier i samma ven som The Weeknd skapar en framåtsträvande RnB-fusion likt ingen annat. Jag må ha svårt för hur Spooky väljer att framställa sig själv, jag finner det något skrattretande till och med men det går ändå inte att motsäga talangen han besitter. Tillsammans med sitt lojala team av producenter lär hans röst endast växa och nå en större publik - något de ständigt ökande lyssningarna på hans Soundcloud indikerar. Låt oss då hoppas att han blir känd för att vara artisten med rösten som ekar likt inget annat bland Fargos djupaste skogar - istället för den där udda vita grabben i durag.

Streama Leaving nedan och ladda hem projektet här.

Referenser till Guns N Roses och andra populärkulturella ting? Check!

Drömmar om att bestiga berg av kokain med dollarsedlar begravda i öknen? Check!

Ett beat med revolvertriggande trummor och en basgång som rör sig likt en skallerorm genom sanden? Check!

Där har du tre ingredieser som krävs för en upplevelse till maträtt från raps egna mästerkock Action Bronson. Tillsammans med producenten Party Supplies har de kokat ihop en fantastisk singel för rapparens kommande debutalbum Mr. Wonderful. Med Easy Rider verkar Queens mest verbalt vulgära visionär ta oss till ett universum inte långt ifrån den i Ennio Morricones filmer. När vår protagonist öppnar munnen går det nästan att visualisera hur han - på sin Harley Davidson - glider nerför en asfaltsstrimma genom öknen, en mörk siluett över kulissen av sand och tumbleweeds. Längsmed vägen kan vi bevittna allt ifrån tremannadueller till nyrenoverade methlabs i form av husbilar, slängde jag in en Breaking Bad referens där? You damn right, ta nedan del av denna pseudo-västern i låtform.

"Feeling like Slash infront of the chapel, I'm leaned back with the Les Paul" ... Kan du inte få nog av rader likt denna får du besöka Debaser Medis den 12 augusti då Bronsolini är på besök; tills dess, stirra på denna Slash-gif.

Rapparen Lil B är bland rapfans lika hatad som han är älskad. En del avgudar The Based God och liknar hans ofta grafiska texter med psalmer. Andra är mer benägna att peka ut honom som en falsk profet, en talanglös galning med alldeles för stort mediautrymme. Säg vad du vill men faktumet är att med sina nästintill hundratals mixtapes har rapparen under de senaste åren format genren. Dock finns det - bland de grova och tämligen oslipade texterna - en person väl medveten om sin omvärld vilket lyser igenom på No Black Person Is Ugly.

Är den nya låten "THE MOST POWERFUL SONG OF DECADE"? Det går i alla fall inte att blunda för dess importans när Lil B tar sig an ämnen likt rasism och våldtäkt. Bland alla progressiva rappare det kan tänkas finnas är det få vars röst har ljudit likt denna. I den minst lika fenomenala musikvideon tar Lil B sig fram längs gator för att visa på att alla människor är vackra; däremot är det ett budskap alla inte tycks ha tagit till sig och hur det yttrar sig illustreras genom ett febrilt sökande genom en labyrint av vita ansikten i ett tidningsstånd. Århundradets viktigaste låt? Ja kanske.

Lägg därför undan de fördomar du kan tänkas ha om Lil B för denna reflektion över världen vi lever i, lika medryckande som den är rörande.

Thank You Based God.

Det finns många åsikter kring Lana Del Rey och hennes musik men få kan säga emot hennes styrka när det kommer till musikvideos. När sångerskans namn spreds över internet med låten Video Games var videon en perfekt spegelbild för musiken. Vi har även fått se A$AP Rocky i rollen som presidenten John F Kennedy och upprörts av Ride. Nu är den senaste adderingen till galleriet här med kommande albumet Ultraviolences första visuella presentation: West Coast.  

Den svartvita musikvideon är lika tidlös som låten där vi får se Lana sätta två relationer i eld och lågor. Scener från en soldränkt strand och nattliga turer nerför Los Angeles boulevarder ger en doft av det gamla Hollywood sångerskan älskar att romantisera. En spännande video med ett mystiskt skimmer över sig. En del spekulerar till exempel i att Lanas relation med en äldre och yngre man skulle kunna representera hennes egen flört med musik av alla åldrar. Döm själv nedan och se i alla fall hur mer än en cigarett tar eld.

Värt och nämna att detta inte är den oklara versionen som skivbolaget la upp igårkväll.

UPPDATERING

Albumet verkar nu ha fått en tracklist genom Amazon och Lana Del Reys officiella Facebook. Det är 14 låtar med bonusspåren inkluderade. Jag misstänker att titeln Fucked My Way To The Top kommer diskuteras frekvent inför Ultraviolences släpp, för om det är något internet gillar så är det att snacka Lana. Se hela låtlistan nedan.

1. Cruel World
2.Ultraviolence
3. Shades of Cool
4. Brooklyn Baby
5. West Coast
6. Sad Girl
7. Pretty When You Cry
8. Money Power Glory
9. Fucked My Way Up to the Top
10. Old Money
11. The Other Woman
12. Black Beauty (Bonus)
13. Guns and Roses (Bonus)
14. Florida Kilos (Bonus)