Äntligen, efter tre år av väntan, verkar Tim Vocals ha funnit ett hem i skivbolaget Next Records NYC och med det flödar nu ny musik från artisten. Men först är kanske en kort introduktion på sin plats?

Det var under 2012 som en rad freestyle-videos, inspelade på en gata i klassiskt rapmanér, började dyka upp på Youtube. Där kunde vi finna en ung artist omgiven av en skrytsam crew. Men det fanns en twist, artisten Tim Vocals är nämligen ingen rappare utan en rnb-sångare som med sin röst förvandlade låtar av t ex Drake eller The Weeknd till råa skildringar av hans vardag i ett ekonomiskt nedsatt och kriminellt Harlem. Under den sommaren släppte han mixtapet Live from Harlem, som bland annat innehöll den fruktansvärt medryckande internethiten Harlem NYC, och efter det verkade en framtida karriär säkrad.

Problem med lagen skulle dock komma i vägen för Vocals som under de senaste åren har spenderat en stor del av sin tid inlåst, med några glimtar av förhoppningar till låtar släppta då och då – vilket bland annat yttrade sig i den förkrossande Next-videon där vi följer sångarens väg till häktet. Men inget konkret eller lyckobringande verkar ha kommit Vocals väg förens nu.

Sen ett kontrakt med Next Records signerades tycks sångaren vara mer dedikerad till sin "Real N****s Bars"-rnb än någonsin tidigare, vilket manifesterar sig genom låtsläppsföljetongen #TimTuesdays där den unga förmågan briljant tar sig an några av årets största hitlåtar.

Återkomsten blev officiell förra veckan när Vocals förvandlade Where Are Ü Now till en weedode – som i varje amerikansk politikers hörlurar säkert skulle få den matsvulstiga drogen legaliserad i alla stater – och nu är det The Weeknds tur, än en gång. Ta efter Tim Vocals och det är mer än ditt ansikte du inte lär känna när The Hills remixas till en smärtstillande eskapad. Den ena stunden släpiga, andra stunden pricksäkra, rösten tar oss på en Fear & Loathing-resa genom ett Hollywood dränkt i partydroger och vi gör alla bäst i att kapitulera för euforin.

Ni längtar efter Frank Oceans nya album? Se över era prioriteringar för i november  släpper Tim Vocals sitt nya album som lär lämna ett starkt avtryck på detta musikår. 

Det stämmer att Atlanta länge har varit synonymt med sin ständigt blomstrande trapscen, men samtidigt kan ingen säga emot faktumet att den amerikanska staden även har en fallenhet för allt avvikande inom rapscenen. Medan Gucci Manes gamla protegé Young Thug polariserar signar ILoveMakonnen med OVO och Rome Fortune samarbetar med det elektroniska undret Four Tet.

Ett "New Atlanta" har vuxit fram och en central del i det maskineriet är kollektivet Awful Records med rapparen och producenten Father som dess de facto. Sen förra året har de blivit kända för en progressiv och mångfacetterad tolkning av trap, rnb och klassisk södern rap. Bland detta tumult av det ständigt flödande utbudet från ett dussintals medlemmar finner vi Abra, en sångerska som har gått från att spela in akustiska Waka Flocka-covers i sitt badrum till en av de mest spännande drivkrafterna i detta underliga rap-avantgarde-ensemble.

Efter att ha debuterat med ep:n BLQ Velvet och låtar som Needsumbody — där den självbetitlade "Darkwave Duchess" sjöng likt en gotisk Aaliyah filtrerad genom Lana Del Reys tungsinta barockpop — släpper Abra nu sitt första album Rose, tolv spår härstammande i oskuldens förlorande enligt sångerskan själv. Med egenproducerade beats där avskalade synthar möter 80-talsklingande oktavbaser ljuder Abras röst som endast i falsetter skulle kunna illustrera den smärtande känsla av sensuellt regnig noir hon tycks vilja framhäva. 

Vare sig det är mobilsurrande-trapaholics-balladen Tonight! eller hypnotiserande egensinta U KNO, sällan lyckas rnb-artister fånga det vemod genre kan ge upphov till så okonstlat som Abra gör, i sitt kall efter kärlek till takten av 808s. Streama Rose nedan, det är en mörk våg av ljudbilder lika mycket kokain-Miami som omslaget insinuerar, och gothpopig som musiken berättar.

När det kommer till att producera internationellt hyllad musik från sitt sovrum är Minnesota-artisterna Bobby Raps och Corbin några av de främsta, men vad annat kan en egentligen förvänta sig av två medlemmar från DJ Khaleds favoritgrupp thestand4rd — vars medlemsskara även består av producenten Psymun och Kanye West-protégen Allan Kingdom.

Sedan Corbin gjorde succé — som Jodecis emo-coverband — under namnet Spooky Black för mer än ett år sedan har det varit framgångar efter framgångar. Frågan är ifall nya ep:n Couch Potato med Bobby Raps kan upprätthålla det imponerande flödet av denna bittra avant garde rap och rnb? 

Visst till ytan osar kanske detta nya projekt av pubertala pojksträck. Ett omslag med de två artisterna poserande i alldeles för illasittande solglasögon, inlindade i täcken liggandes över varandra på en soffa. En video där de två artisterna famlar i ett mörkt rum, ena i bar överkropp dreglandes över sig själv. Dock är detta endast ytan, för under allt det lekfulla bubblar ett dödlig äventyr i form av melankoli, hjärtekross och utanförskap — ackompanjerat av svävande trap och vemodig men dansant rnb. Den rätta sinnesstämning finner vi i Corbins sång — en balansgång med ett sammanbrott — och Bobbys fascinerande pendlande mellan screamotrap och popigt Drake-esquea falsetter. Kemin mellan de båda är påtaglig, nästintill påträngande effektiv i sin uppgivenhet.

När Drake släpper nytt stannar internet upp, och med en medverkan av Beyoncé är hysteri att räkna med. Just detta uppstod tidigare i veckan när en bit av det omtalade samarbetet Can I läckte ut bland sociala mediers flöden. Detta experimentella och minimalistiska samarbete ryktas vara en del av det kommande albumet Views From The 6, som rapparens skivbolag OVO inte verkade allt för benägna om att dela med sig av. Låten försvann snabbt men strax därefter uppstod en ny, där den okända sångaren Sal Houdini spred sin falsett över hela spåret.

Bloggar och hemsidor började snabbt sprida denna version som den kompletta, men många var ändå skeptiska. Hur kunde denna tillsynes obetydliga artist lyckas landa ett gästinhopp på en låt med två av musiks absolut största namn? Tvivlandet visade sig senare vara befogat då Houdini själv gick ut på Instagram och bad alla om att sluta sprida låten då det hela bara var en remix han hade gjort "på skoj". 

Är det en ursäkt värd att köpa? Kanske, samtidigt har den bristande källkritiken säkerligen varit fantastisk marknadsföring för Houdini, en Soundcloud-användare med knappt hundra följare — eller ja, det var tills hans profil mystiskt nog försvann, Drakes woes är att misstänka.

Drake har haft problem med läckor tidigare och det verkar inte vara över riktigt än, under natten började nämligen yttligare två låtar spridas. Precis som Can I verkar det bara handla om delar av hela låtar, där en gästas av den yngre RnB-förmågan Tinashe. Var låtarna härstammar ifrån är än så länge okänt, men låten Go Out Tonight låter som den första delen i en såpopera Hold On We're Going Home avslutade. Med det sagt kan ni för nu ta del av Drakes fantastiska känsla för melodramatik nedan.

Bild via Zimbio.    

När det kommer till autotune är T-Pain visionären, pionjären och revolutionären — mannen gjorde helt enkelt denna simpla ljudeffekt till vad den är idag, förlåt Cher. Otroligt nog chockerades många i höstas över faktumet att sångaren faktiskt kan sjunga utan några filtreringar i studion. Detta gav T-Pain chansen att bygga upp nytt momentum efter några år av tystnad — då han bland annat upptäckte FKA Twigs — och börja spela in sitt nya album Stoicville.

Med det femte albumet påväg och ett DJ Drama-mixtape redo att släppas denna månad fann vi inte helt oväntat Florida-artisten på en scen under gårdagens SXSW:s uppträdanden. Det var vid Fader Fort autotune-aficionadon erbjöd en karriärsomvälvande setlist bestående av hela 42 låtar — alla hits såklart. Uppträdandet är energist levererat och uppbackat av band samt sångerskor vilket ger utrymme för T-Pain att dansa till tonerna av storslagna och soul-esquea tolkningar av sina låtar. När I'm 'n Luv (wit a Stripper) väl går igång borde svenska festivaler vara redo att ringa några samtal, eller vad säger ni? Vore inte romantiseringen av en strippstång något ni vill höra i Slottsskogen denna sommar?

Här har ni även tre av de bästa låtarna från kvällen ifall ni av någon ogrundlig anledning inte kan dedikera en timme till T-Pain.

Det självklara valet, en av de största låtarna har aldrig låtit så vacker och då var den rätt vacker från första början.

En klubbanthem som skulle kunna ta över radion vilken dag som helst uppenbarligen.

Kort sagt, DJ Khaled skulle vara stolt.

Bild via Instagram    

Ett namn som tycks bli en uppstickare under våren är Post Malone. Denna melankolöst nynnande hybrid av Torontos florerande RnB-scen och Atlantas nya progressiva rapetablissemang dök upp från tillsynes ingenstans när han charmerade bloggare med White Iverson — som en skeptisk Sanna hos VBDFR redan har synnat längs sömmarna. Den Dallas-bördige sångaren har dock figurerat i bakgrunden ett tag genom sin vänskap med FKi-kollektivet och rapparen Key! samt tidigare släpp som den underskattade soulsamplande That's It.

Nu är dock alla blickar riktade mot Post när han — efter att gett upp en karriär som Bob Dylan-trubadur — släpper Tear$ med gästande rapparen 1stDown. Låten är likt tidigare verk en bitterljuv hyllning till det fabulösa liv han ser framför sig, illustrerandes en tårögd pengatvätt bland stämningsfulla synthar. Tematiken verkar härstammar från en destruktiv relation mellan rädslan att misslyckas och känsla av att vara kung för en natt, en blöt sådan där cigaretter och Hennessy säkerligen är förkommande. Vad mer än så kan denna pånyttfödda durag-generation önska egentligen?

För i en värld där Spooky Black med vänner älskas av alla från DJ Khaled till Kanye West är kanske Post nästa att se världen tack vare några uppladdningar på Soundcloud. Vare sig denna ständigt filterforskande sångare är en genuin addering till en ny våg av Trap-RnB-artister eller ej så går det inte och undanfly faktumet att det han gör är bra — stundtals riktigt bra.

Det har gått över ett år sedan Blood Orange skördade framgångar med albumet Cupid Deluxe. Visst är vi måhända en generation bortskämd med det flöde av ny musik som erbjuds men nog har vi allt suktat efter något nytt från Dev Hynes — mannen bakom pseudonymen. Nu tycks han i alla fall ha funnit det rätta mediumet i Soundcloud och släppte under natten den nyinspelade låten Delancey.

Gårdagen var ett viktigt datum för alla dedikerade R&B-fans. Förutom Sade och FKA Twigs födelsedag så hade även Aaliyah blivit 36 år gammal. Sångerskan gick bort i en flygplansolycka för nu nästan fjorton år sedan. Det var förmodligen utav den anledning som Frank Ocean valde att dela sin egen tolkning av hennes låt At Your Best (You Are Love) — från början en Isley Brothers-låt men Aaliyah gjorde den tills sin egen 1994 med debutalbumet Age Ain't Nothing but a Number.

Ocean håller sig här trogen födelsedagsbarnets version med en mer avskalad instrumentation där hans röst kan framkalla några hjärteskärande falsetter. Lika förförisk som tårögd — idag längtar vi efter Franks nya album och minns Aaliyah med en stor saknad.

Uppdaterad: Verkar som att någon gör sitt bästa för att hålla denna låt låst vid Frank Oceans tumblr så ni får streama den där!