Jag var i Paris! Vet ni det? Nu vet ni det. Jag och J tog taxi ut utanför stan efter middagen för att gå på nyårsfest hos en franska kompis som jag inte träffat på arton månader. Arton månader är ganska lång tid och ganska mycket knark senare. Undrar hur mycket? Mina vänner där nere snittar väl kanske tre gram i veckan, i runda slängar, och arton månader är 72 veckor. Vilket betyder ungefär.. 216 gram kola, rakt upp i frontala hjärnloben eller va fa det heter. Rakt upp i huvvet, helt enkelt. Det syntes på dom. Det stack till lite i hjärtat, faktiskt, när dom stod där i sina maskeradkostymer. För, just det, det var en maskeradfest. Mer än hälften av gästerna var utklädda till aningen Asterix eller Obelix. En liten späd tjej, full som ett as och hög på speed, vajade runt i lägenheten, iklädd någon sorts fatsuit med randiga hänglsebyxor, precis som Obelix. Hon skrek på tv:n när den slutade spela musik. Jag drack en GT och rökte cigg i köket. Steeve sa att jag var svensk nu, eftersom jag inte ville festa som dom. Skål för den svenska drog- och alkoholpolitiken sa jag och svepte drinken.
