Jag var med om det Frida Fahrman skulle kalla för ett "moment" på Gröna Lund i går. Såg Rolf Porseryd, livs levande, med vindfönad hångelmustasch och nonchalant struken safarikostym. Han åkte Flygande Elefanten. Och tiden? Den stannade.
Träffade Parisa lite senare.
Jag: Såg alltså Rolf Porseryd åka Flygade Elefanten?
Parisa: Hallå SÅ kär i honom. Skulle lätt beppa.
Jag: Gud, ja. Men säg inget till David.
Parisa: Det måste han väl fatta?
