Bland årets mest spännande filmer finns David Finchers nya Gone Girl. Baserad på boken vid samma namn - detta är en enigmatisk historia om paret Nick och Amy Dunnes trasliga förhållande som tar en vändning för det värre när Amy försvinner. Den kalla och pragmatiska Nick blir därefter något av en celebritet, samt polisens huvudmisstänkte.

Likt många andra filmer från Fincher verkar en tung atmosfär hänga över hans senaste addering till alstret och såklart är Nine Inch Nails-frontmannen Trent Reznor en av anledningarna. Sedan hyllade The Social Network har Reznor och den engelska musikern Atticus Rose komponerat suggestivt ambienta verk för Finchers filmer vilket har lett till vinster i några av de mest prestigfyllda filmgalorna. Nu återvänder de för Gone Girl med 24 spår av industriella ångestskildringar som kan vara deras bästa verk hittills. Obehaget vilar likt alltid under ytan, denna gång med en addering av en dimtät stämning som skulle göra Angelo Badalamenti nöjd. Stycken som Just Like You skulle utan tvekan passa perfekt för ett Twin Peaks med Killer Bob i huvudrollen. Med det vill jag inte påstå att Ben Affleck dansar hysteriskt - med tårar rinnandes - till jazz varenda natt, men det är fullt möjligt.

Du kan höra ett smakprov av årets kanske bästa filmsoundtrack nedan för att sedan streama hela låtsamlingen hos NPR.                           

Sommaren har börjat gå mot sitt slut när augusti räknar ner sina dagar och den annalkande hösten kryper allt närmare inpå våra medvetanden. Med det sagt finns det inget bättre tillfälle än BeatGenerationens återkomst efter ett uppehåll under sommaren. För er som har missat är detta segmentet där jag varje vecka lyfter fram musikaliska verk som låter producenten skina likt instrumentaler och remixer. Så låt oss nu glömma de senaste månadernas radioplågor och istället välkomna det dansanta vemodet.

Cyril Hahn - Open feat. Ryan Ashley

Under de senaste åren har namnet Cyril Hahn blivit synonymt med briljanta interpretationer av moderna pop och RnB-låtar. Han härstammar från Schweiz djupaste housegrottor och trädde fram på andra sidan Atlanten under Kanadas hiphop-renässans. Nu är han åter tillbaka med en ny låt och de som håller hans remix av Solange - Losing You nära hjärtat lär bli lyckliga då detta tillskott flöder i samma ven. Open med Ryan Ashley har en ljudbild som tycks bygga upp den färggladaste av mörka skogar där blixtrande varelser trippar fram likt strobes på fötter. När orden "my heart" väl börjar eka bland träden har skuggornas väsen redan förtrollat dig och då verkar en flykt allt mer avlägsen, om du någonsin skulle vilja det vill säga.

Mila J - Smoke, Drink, Breakup (L-Vis 1990 Remake)

RnB-sångerskan Mila J:s singel Smoke, Drink, Breakup var en tämligen ljummen historia i genrens mest klassiska manér som inte alls fångade den dramaturgi titeln utlovad. Tur nog är dramatik nyckelordet när producenten L-Vis 1990 remixar låten. Den väntade känslostormen efter en blandning av rökbara droger, alkohol och traumatiska förhållanden fångas här perfekt genom allt från en tung basgång till ett klockspel smygandes längsmed nytolkningens interiör. Att alla synthar sedan spelar sin roller fenomenalt är väl väntat när vi talar om en av grundarna bakom det inflytelserika skivbolaget Night Slugs. Vill du höra mer från L-Vis - vilket jag antar - rekommenderas denna nattliga kärleksförklarning till Sade.

Cliff Martinez - The Knick OST

När jag förra veckan skrev om den nya tv-serien The Knick prisade jag främst musiken vars malplacering fångade den smutsiga början på 1900-talet likt inget annat. Bakom detta soundtrack finner vi Cliff Martinez; känd från sin tid i Red Hot Chili Peppers och andra musikaliska bidrag till filmer som Drive. Delar av hans ambienta synthunder finns nu att streama här och ifall det inte är nog att övertyga dig om att The Knick är en serie värd att följa, ja då vet jag inte vad. Det finns nämligen inte mycket i tv-väg just nu som kan toppa en injicering av medicinsk kokain mellan tårna till ovanstående låts klimax. Det där var i övrigt en scen från serien och inte en uppmaning till bruk av narkotika även fast denna musik säkerligen skulle göra sig passande i såna sammanhang - tror jag.