Få har väl gått miste om hur den brittiska garage och rap-hybriden grime har blivit en internationell angelägenhet detta år. Efter att Drake plockade upp slangen och hela genrens elit härjade med eldkastare på scen tillsammans med Kanye West har varje man börjat veta bättre – och de vet att Skepta är i fronten av den rådande globala spridningen.

Denna Shutdown-mc och BBK-de facto möter nu producenten tillika landsmannen Klimeks – vars hypnotiserande melodier och dånande basgångar, klingandes likt sci-fi-trap, har gjort honom till en av de vassaste bland Soundcloud-belägna beatmakare – för en remix av singeln Nasty.

Med Klimeks i registolen förflyttas Skepta och hans gäng från en klar dag i norra Londons grimedjungel till en dunkel och strobepulserande moshpit dränkt i neon. Vita Nike Runners och Stone Island-jackor glimrar likt reflexvästar i mörkret, med Skeptas aggressivt men medryckande flow intakt. Det hela är ett perfekt möte mellan två världar, där en lämnas med förhoppningen att Grime-legenden och producenten en dag kan mötas i studion för något mer än en remix – vilket endast är en tidsfråga med tanke på hur Klimeks de senaste åren har tagit sig fram på ett futuristiskt ånglok bland resterande Soundcloud-producenter, en term nästan lite nedvärderande vid det här laget egentligen.

Skeptas kommande album Konnichiwa väntar just nu runt hörnet, samtidigt jobbar Klimeks på en ny ep och fortsätter att skapa fantastiska grejer tillsammans med sitt kollektive Wavemob där vi bland annat finner rappare som Spoze. När dessa herrar är klara med 2015 lär allt vi vet och känner vara, ja du gissade rätt ...

En dröm har förmodligen gått i uppfyllelse när Erykah Badu remixar Drakes sommarhit Hotline Bling – och då snackar vi så klart om Drakes fascination för gamla rnb- och soullegender.

Med What Do You Mean blev det uppenbart att världen ännu inte har kommit över Justin Bieber. Tillsammans med produktion från Skrillex tystade den pånyttfödda Bieberveli alla tvivlare, och nu har hans stillsamma hångelode fått en något mer adrenalinstinnad remix.

Det är nästan outhärdligt att se någon med ett så pass smalt sound som DJ Mustard kämpa för relevans. Hans minst sagt Bay Area-influerad synthmönster och basgångar dominerade måhända det gångna året men än så länge har 2015 varit ett produktivt år i alla dess sämsta bemärkelser. När ditt hat för beats med mer än ett ljud leder till att du inte kan skapa en hit utan assistans från Kanye West så blir desperationen total. Detta yttrar sig genom housepads i beatmakarprogrammet Fruity Loops och chansen att förpesta Soundcloud-flöden med remixer av Beyoncé, Ty Dolla Sign och nu senast Rihanna.

Med sin omtolkning av FourFiveSeconds har DJ Mustard övergett originalets countrytoner för en generisk popmelodi. Den absoluta banaliteten kittlar nästan ens kräkreflex och gjorde mig sugen på att överge kontemporär musik totalt för klassiska 1800-tals symfonier. Låten har även ett houseparti vars uppbyggnad får Avicii att likna Aphex Twin och kan i skämselfaktor endast toppas av faktumet att två andra producenter även har varit delaktiga i travestin.

Vem gråter högst just nu egentligen — den dedikerade dansgolvsbesökaren som kan få utsättas för detta praktfulla klubbförakt, eller det gedigna Beatles-fanet som måste leva med att Paul McCartney har remixats av DJ Mustard?

Att skriva något kritiskt riktat mot Iggy Azalea dessa dagar är tämligen lätt, men vad kan man egentligen säga när en 11-åringen gör lättsmält rap över ett discoaktigt DJ Mustard-beat bättre än dig? Detta är nämligen fallet när det kommer till Sophia Grace — känd från att ha framfört Nicki Minajs succé Super Bass hos Ellen Degeneres — som nyligen släppte videon till singeln Best Friends. Med över 5 miljoner views på mindre än en vecka så verkar det stå klart att detta inte är den Friday många skulle vilja påstå.

Men hur stor är egentligen chansen att du och dina bästa vänner får höra låten nästa gång ni uppsöker en klubb? Säkrare vore det kanske att blanda ut bålen på något kommande barndisco — men för att undvika kombination alkohol och minderåriga så har remixmagikern Y2K förvandlat denna vänskapens ode för alla åldrar till en mer adrenalinartad banger med all dess betydelse. Se eran helg som räddad och glöm inte att besöka Soundcloud ifall du vill säkra denna nytappning för framtida dj-sets.

En julkalender är alltid en rolig sådan så länge Anders och Måns inte är involverade eller hur? Jag själv har dock alltid uppskattat det simpla i en fylld med 24 chockladbitar eller — låt säga — 24 fantastiska musikproduktioner.

Så är nämligen fallet när det kommer till brittiska skivbolaget LuckyMe som sen månadens början har erbjudit explosiva låtupplevelser från Gila Monsta, Hudson Mohawke och andra MPC-dårar. Nu är det dock endast en vecka kvar till jul och därmed dags att höja tempot rejält med en ny remix från Rustie. Glasgow-producenten släppte sitt andra album Green Language tidigare i år och när han gömde sig under gårdagens lucka så var det med en remix av A.G. Cooks Beautiful. Vad denna nytolkning erbjuder är som alltid en färgstark palett av synthar och trummor med ett drop eran nyårsfest inte kommer klara sig utan.

Foto av: Zandra Thorsson

Det kan väl knappast finnas någon som vantrivs med svensk pops tillstånd just nu? Från radiokanalernas topplistor till Soundclouds mytomspunna sfär — svensk musik låter fantastisk vare sig den är uppbackad av gitarrer eller synthar. Här någonstans kan vi finna talangen Julia Vero vars ambitioner endast kan jämföras med den storskaliga musiken. I somras gav hon oss fantastiska How Does It Feel — ett rockepos och ode till 80-talets djupa basgångar.

Nu fortsätter den påbörjade succén synonymt med färgstarka produktioner och medryckande refränger i form av ett remixprojekt. Igår kunde vi höra Gabriel Gassis tolkning av singeln — där pitchen föll djupare medan synthackorden lyftes fram — och nu släpps den svenska sångaren tillika multitalangen 1987:s interpretation av Veros kraftfulla sång. Här förvandlas hennes röst till en ekande stämma ackompanjerad av en kick och snare för att sedan explodera i en galor av djup elektronisk reverb. 

Det går endast och konstatera att vare sig Julia Vero låter synthar, gitarrer eller en ensam basgång dominera på det kommande debutalbumet så lär hon göra något fantastiskt av det. 

Norska dalar, regn över Brighton och ett snöbelagt Vancouver har säkert varit signifika källor för inspiration när vi ser på veckans tre producenter. Här talar vi om en känsla för remixer, samplingar och även hits gjorda för Billboard - aldrig är något likt det andra när BeatGenerationen kommer till tal.

Från Kanye West till Van Halen, det regnar samplingar som aldrig förr över den brittiska producenten Huccis senaste produktion. Likt alltid har den energiska beatmakaren plockat fram en rad orkaner till trummor med täta snares och rappa hi-hats ackompanjerat av en bas på ett djup likt havsgravar. Det hela utvecklas till något av en trapdistinkt berg och dalbana, eller en biljakt komprimerad på 4 minuter med utrymme för bensinstopp. Varför vi inte redan har hört ett flertal kända rappare över en instrumental signerad Hucci är förvånandsvärt. Kanske det inte är den mystiske pseudonymens ändamål? För jag menar en kille född 1996 med nästan 200 000 följare på Soundcloud är i alla fall beundransvärt om något.     

Skivbolaget Flow-Fi är en uppstickare inom BeatGenerationens värld du lär hålla ett öga på. Med ett öra för framtiden och ett tjugotal producenter verkar de kunna utgöra en stor del av de närmaste årens bästa produktioner. En av deras starkaste kort är Vancouver-sonen Ekali som sakta men säkert tar sig upp bland Soundclouds samurajklingande hieraki. Ett av de bästa exemplen på hans färdigheter är samarbetet Another Girl med aywy. Här omvandlar de vokaler från Justin Timberlakes My Love vilket resulterar i en vandring mellan himmel och jord för den gamla disneyklubbaren - ackompanjerad av änglars harpor och basgångar ekandes bland helvetets nio kretsar. Det hela finner dock varandra i vad som nästan kan liknas med ett sensuellt laddat möte mellan två partners.

Klockspel och tunga basgångar i legato? Det är några signum som numera är djupt associerade med norska Cashmere Cat. Detta geni har varit minst sagt framgångsrik under det gångna året med en ep och ett flertal stjärnklara samarbeten. Därför var det något av en besvikelse att få höra - det tidigare förhandsvisade - samarbetet med Ariana Grande i en något polerad version när Bang Bang-sångerskan släppte sitt nya album. Vår kattälskare har dock gjort rätt för sig och tagit denna pophit från arenorna tillbaka till industrilokalerna - förmodligen omringat av ett par brinnande kyrkor spelandes de vackraste av klockspel.

BeatGenerationen - din oas i Soundclouds labyrint av mediokert och förträffligt. Denna vecka ligger fokuset på storslagna synthar, från en soundtrackinfluerad remix av Madonna till barnsligt hjärtpumpande instrumentaler. Med låtarna nedan är sommaren ännu inte förbi mina vänner.

Det är ett förargligt under att Madonnas ballad Live To Tell från 1986-albumet True Blue inte har fått en värdig remix förrens nu. Originalet bar på en filmisk vidd med sin blandning av synthar och keyboards gjord för dagens melankoliskt drivna producenter. Turligt nog har den gåtfulla Soundcloud-profilen Jayyeah tagit sig an denna pop-klassiker och gjort exakt allt jag kunde önska. Vemodet som vilade i Madonnas röst lever här kvar, nu ackompanjerat av ekande trummor och frenetiska hi-hats.

Något säger mig att Padillions sista ord lär vara "begrav mig i bas". Hur hans anhöriga skall lyckas åstakomma det är en svår fråga att besvara - såvida flytande basmateria inte har utvecklats inom 80 år. Dock vågar jag gissa på att ett par högtalare fulladdade med låten Majors skulle göra det till en cermoni värdig denna uppstickare till fullfjädrad öronbedövare. Mina öron får gärna ryka ifall det är till tonerna av detta samarbete med Cavalier. Under tre minuter bygger de två upp en dramaturgi i tre akter som exploderar i en synthorgie av mytomspunna proportioner värdig en sensommarnatt.

Injicera mig med insulin för detta är det sockersötaste av bombnedslag! En - i brist på bättre metaforer - godispåse av medryckande och inbjudande synthar från svenska SLVRFVNG. De små adlibsen av ljust pitchade röster mixade med bombastiska trummor bygger upp en adrenalinstint och fantasifull ljudbild, tänk dig ett rave arrangerat av de tecknade karaktärerna i Adventure Time - något som med gifs inte alls är svårt att visualisera.

Veckans singel

Om du av någon anledning har gått i blindo under sommaren så hade svenska Dim Out kanske årstidens mest underskattade plåga med Förort. Den svengelska romantiseringen av allemansrätten gick i alla fall rakt in i mitt hjärta med den visuellet färgglada musikvideon och därför är jag lycklig över att Norrköping-sonen nu har en singel för hösten. Hurricane - denna gång helt på engelska - är ett gitarrdrivet soulstycke och perfekt soundtrack för höstlövens ankomst. Håll utkik, för en fullängdare från den svenska soulens mest spännande uppstikare är snart här och jag kan knappt vänta. 

Veckans musikvideo

En ny musikvideo från Grimes är alltid en ny musikvideo från Grimes. Den kanadensiska drottningen av obskyr men medryckande electropop lyckas alltid imponera med cinematiska tolkningar av sina låtar och denna för senaste singeln Go är inget undantag. Gör dig redo att tappa andan när hon än en gång drar sitt svärd i ett häpnandsväckande - Dune-esque - landskap för att sedan teleporteras till en hypnotiserande ravemiljö. De två skådeplatserna är i alla bemärkelser bådas kontraster men fungerar fantastiskt tillsammans i en fängslande symbios.

Veckans remix

Hallå, hörni! P Diddy har remixat Smashing Pumpkins! Va? Ja jag vet att det kanske är svårt att ta in men samarbetet såg säkerligen mer logiskt ut år 1998 då Sean Combs gick under namnet Puff Daddy och erövrade topplistorna medan Pumpkins var giganter inom den alternativa rocken. Så någon skivbolagspamp ansåg att en remix av låten Ava Adore var helt logisk marknadsföring. I slutändan släpptes inte hiphop-gigantens tolkning men nu 16 år senare - i och med släppet av albumet Adores gigantiska nyutgåva - kan vi äntligen höra den. Remixen är i retrospekt kanske något galen men tycks ändå ha åldrats med förvånandsvärt mycket värdighet. Här är originalets melankoliska gitarrtoner frånvarande när storslagna strängar och bombastiska trummor istället tar över. I slutändan saknas dock det allra viktigaste; en vers från Puffy själv.

Veckans sitcom

Som att Weezer-frontmannen Rivers Cuomo inte redan hade ett fiktionellt klingande namn så kommer nu hans collegeliv bli till en tv-serie. Efter att bandet rönte enorma framgångar med debuten The Blue Album valde sångaren att ta ett steg tillbaka och började studera vid Harvard sporadiskt fram till 2006. Denna historia är inspirationen bakom DeTour, en serie från Psych-skaparen Steve Franks där vi kommer få följa en karaktär baserad på Cuomo. Fox har begärt en pilot och verkar rätt säkra på att den kommer ge upphov till minst en säsong av ett drama á la Undeclared med lättsmälta rockackord.