Jag var på premiären av Kicktorsken med Alexander Salzberger på Backa Teater. Kanske är det ett syftningsfel där, den är skriven och framförd av Salzberger. Jag såg den inte tillsammans MED honom. Ni fattar! Alla borde gå och se den hur som helst. Den handlar om Alexander Salzbergers liv. En tillbakablick, men framförallt något som fortfarande pågår. Det är jävligt modigt. Någon påpekade att han förlöjligade alla han imiterade. Men det är för att det är en arg föreställning, liksom inuti det roliga. Han får skratt när han gör sina fantastiska imitationer av sin fulla morsa som ringer, sina förortspolare, sina senare intellektuella vänner, scenskolan eller sin frånvarande pappa. Salzberger får oss att skratta åt allt det där, för att alla har varit idioter på sina sätt. Kanske för att HAN har velat skratta åt det. Ibland blir det för tungt att skämta om och då glider allting lika behagligt som obehagligt över i stort allvar. Kicktorsken är Alexander Salzbergers motreaktion. På omgivningen han stundtals försökt passa in i, stundtals sparkat mot och stundtals försökt stänga av med droger. Jag ryser när jag tänker på det! För yngre människor kan Kicktorsken säkert bli avgörande. Men alla måste se den! Gör det!
