Kalle blir galen på mig så fort jag säger att det inte är kallt när det är -10°C. Men obs när jag gick grundskolan i Sävar utanför Umeå så var -19°C den gräns som gällde för utegympa. Så om termometern visade -18,5°C stod man alltså där i för dåligt åtsnörda skridskor och slickade sig narig på överläppen medan kylan försökte äta sig in genom ens Polarn o Pyret-täckisar. Det kunde den inte. Den kunde typ aldrig det?
Men det är en annan typ av kyla här. Råare. Och helt ärligt - jag har trampat genom åtskilliga snödrivor med blöta snowjoggings och lekt herren på täppan utan vantar och med istappar i håret tills leken avbröts för Markus i sexan trillade och satte tänderna i själva täppan så dom fastnade där (blodbadet!) men jag har aldrig, aldrig i mitt liv _frusit_ så mycket som jag gör i Stockholm, även om -10°C känns futtigt i siffror. Jag har aldrig frusit så mycket som när vi i helgen kom fram till vår sommarstuga och det visade sig att det blivit strömavbrott och ingen värme alltså allt totalfruset utom maten i frysen såklart, den var helt mjuk och hade blivit som en sås som rann över hela mig när jag slängde allt i en stor sopsäck. Sen kunde jag ej tvaga mig pga frusna ledningar. A ni fattar.
Kör eskimo-stil med fusk-vargpäls och en halsduk med peruansk känsla som är made in England fast vi köpte den i Tokyo förrförra nyår.
Min darling kollega Sara kallar den för Arga halsduken pga rätt ilsket mönster. Rätt kall om snoken ändå. SJÄLVKLART hade jag mössa men inte på bild herregud people jag är alldeles för upptagen med att försöka va avslappnad med att jag tar en bild på mig själv.
