Ida Klamborn hade till mångas förfäran ingen visning under stockholms modevecka i slutet av januari. Hon presenterade alltså inte sin A/W15 kollektion på ett visningspodie. Såhär i efterhand är det absolut inget att förfäras över då kollektionen istället visas upp för första gången via en väldigt vacker lookbook som talar mer än vad en visning någonsin hade kunnat göra. En kollektion som denna, som är något utöver det vanliga, hade inte kunnat göras rättvisa av en vanlig visning. På följande hänförande vis beskrivs kollektionen i ett pressmail: "Kollektionen är intim och personlig, den började som en uppväckelse av en gammal kärlek, gick in i förälskelse för att avslutas med hjärtekross."

Ni som nu förväntansfullt ska scrolla ner och titta på kollektionen varnar jag för just en påtaglig förälskelse. Titta bara om ni är redo att investera era hjärtan.

Ida Klamborn A/W15

Som jag har väntat. Väntat på exakt detta. Att Ida Klamborn ska göra exakt denna fulländade kollektion. Den är Klambornesk, men den är Ida Klamborn i en ny tappning- i en barnsligare tappning men samtidigt i en mognare tappning. Den är poetisk samtidigt som den är pragmatisk, den är hoppfull samtidigt som den är vemodig, den gör en upprymd samtidigt som den är så väldigt smärtsam. Den är allt, den är det där lilla extra, det en inte riktigt kan sätta fingret på- den är exakt som kärlek. Jag blev förälskad, jag blev kär- och slutligen älskar jag denna A/W15 kollektion.

Maison Margiela AW15

Så var stunden vi alla väntat på kommen, John Galliano visade sin allra första Ready-to-Wear kollektion för Maison Margiela- och jag ville bara sprattla med mina armar och ben och skrika rätt ut av lycka. Det känns nästan overkligt att Margiela nu (i och med Gallianos tillträde) verkar gå från ett märke vars visningar jag znoozar mig igenom till ett märke vars visningar jag blir alldeles alldeles pirrig i hela kroppen av.

Den allra första kollektion Galliano gjorde för Margiela, Haute Couture SS15, var inget annat än en utmärkt premiärkollektion. Den var allt det jag (och många andra modebevakare) ville att den skulle vara- en perfekt kombination av Margiela och Galliano. Att hans premiärkollektion gjorde sån succé banar givetvis väg för möjligheten att den nästkommande inte blir fullt så bra, men (bevis ovan) så blev det absolut inte.

Kollektionen är hundra procent fulsnygg, den är varken modern eller omodern, den är varken fin eller ful vilket gör den helt rätt och på något omänskligt vis modernare och finare än allt annat som någonsin görs eller gjorts. Vi får se äkta svårt, sansat, melankoliskt, dekonstruerat och pretentiöst (enligt mig) Margiela möta klassiskt fullständigt galet, teatraliskt, ohämmat och lustfyllt Galliano. Vi får alltså se två säregna helt vitt skilda estetiker mötas, idka samlag och föda det mest geniala som hänt modevärlden rent designmässigt de senaste 20 åren. 

Avslutningsvis: kan vi alla snälla skaka i hand på att skorna är de snyggaste skor som vandrat ner för ett visningspodie på mycket mycket länge?

Lamija AW15 (foto: Kristian Löveborg)

Modeveckans sista visning stod debutanten och säsongens utvalda designer för Peroni Designer Collaborations Lamija Suljevic för. Lamija Suljevic föddes i Bosnien men flyttade till sverige som femåring där hon studerat på både Tillskärarakademin och Beckmans Designhögskola- som hon tog examen från i maj 2013.

För sin AW15 kollektion har hon inspirerats av Sarajevo och folkdräkter från Balkan samt använt sig av klassiskt bosniskt hantverk. Det är inte ofta en ser så välarbetat och perfekt konstruerat mode, jag blev därför nästan tårögd när jag fick se den felfria och grymt avancerade konstruktionen av Lamijas plagg, det var äkta hantverk. Att någon så skickligt broderat alla plagg för hand kändes så oerhört kärleksfullt, vilket genast genomsyrar själva kollektionen och får en själv att direkt känna kärlek för den.

Utöver det bosniska hantverket och den bosniska inspirationen, som verkligen syntes i kollektionen, kunde en hitta så mycket mer. Jag skulle vilja säga att kollektionen var som ett möte av Bosnien, Sverige och Italien- folkdräkter från Balkan som möter svensk minimalism som sedan möter 90-talets sexiga Gianni Versace. Vilket verkligen kändes nyskapande och väldigt spännande men framförallt väldigt estetiskt tilltalande.

BACK AW15

Igår kväll presenterade BACK sin AW15 kollektion för ungefär 20-30 personer på konstakademien. Bland gamla statyer stod runda bord prydda med BACK-dukar (se bild ovan) utplacerade där en fick sitta och sörpla på BACK's egna vin (Back in a Bottle) och avnjuta mat från Restaurang Frantzén(!). Mitt i maten (och sörplandet) visades kollektionen samtidigt som musik i form av en kvinna som sjöng falskt till I'm Your Lady av Celine Dion spelades. Gästerna kunde inte hjälpa att brista ut i skratt, vilket fortsatte kontinuerligt under visningens gång.

Vad som säkert skulle kunnat vara en rätt bajsnödig tillställning- var motsatsen till det. Denna mer "sansade" presentation av kollektionen var på något vis ännu galnare och ännu mer BACK än vad någon av de tidigare kontroversiella visningarna varit. Något som kanske summerar situationen och stämningen rätt bra är att alla dukar från borden snoddes med av några av gästerna innan de gick därifrån (förmodat ganska ostadigt med tanke på ovannämnda vinintag).

Kollektionen liksom tillställningen var som någon slags överklassparodi med de Céline/Hermès-scarf-inspirerade printsen och allt det pepitarutiga. Överklassvibben, som Ann-Sofie själv omnämnt som "heritage-tant", var rätt oväntat som gjord för BACK. Alldeles som gjord för BACK. Utöver östermalmsdamsvibben var kollektionen som en enda stor tillbakablick till allt det bästa hon gjort under de senaste åren. Stickat med fransar, byggarbetsbyxor, assymetriska låga kjolar, plagg snedknäppta med tryckknappar osv. En tillbakablick som på något omöjligt vis inte innehöll någonting en redan sett förut.

Att Ann-Sofie Back skulle överträffa sig själv var inget jag hade förväntat mig (trots att hon gör det gång på gång på gång) men ja- hon gjorde det ytterligare en gång varpå det enda jag kan göra är att fascineras, beundra och njuta.

Filippa K AW15

Det här blir nog sista gången jag skriver om Filippa K- om inte någonting riktigt oväntat skulle ske.

Designmässigt likställer jag Filippa K med COS, vilket inte är det mest spännande eller innovativa modet. Filippa K gör trendriktigt mode, de startar inte ens några egna trender, de följer trender- vilket gör att jag inte riktigt förstår varför de ens visar på modeveckan.

Men, det är min åsikt, och till Filippa K's försvar så levererar de alltid det Filippa K ska leverera- svenskt stilrent mode. Så, därför finns det inte så mycket mer för mig att säga, om det som tidigare nämnt inte skulle ske någonting alldeles överraskande.

Minna Palmqvist AW15 (Bilder: Rodeo.net)

Klockan 16.00 i lördags fick en lov att infinna sig i Hammarby Sjöstad i en gammal studio för att betrakta mode på ett helt annat vis än på modeveckan- på den nya modeplattformen AMAZE. En av sex kreatörer som visade sina verk på AMAZE var Minna Palmqvist, vilket kanske var den person som främst gjort att jag tagit mig dit.

Minna Palmqvists visning berörde mig, likt förra gången, väldigt starkt. Det verkar vara så att det är någonting med hennes mode- och hennes sätt att presentera sitt mode på, som får mig att bli alldeles varm inombords samtidigt som ögonen vattnas.

Denna visning klev ett få antal modeller långsamt men målmedvetet ut. De vandrade sakta fram för att ställa sig framför varsin spegel där ett läppstift var placerat. Läppstiften plockades upp och modellerna började måla sina läppar samtidigt som de betraktade sig själva i spegeln. Helkroppsspeglar var placerade i en halvcirkel en bit ifrån och efter en stund började de röra sig emot dem. De tittade på sig själva uppifrån och ner i speglarna, de tittade på varandra uppifrån och ner och de poserade på ett intimt vis, som om de befann sig i sitt eget hem och betraktade sig själva på ett sånt vis som en bara gör i sin ensamhet. Avslutningsvis ställde de sig tillsammans, några satte sig/la sig ner på golvet och jag (säkert många många fler) uppfylldes av en fantastiskt fin känsla av systerskap. En systerskapskänsla som sedan förstärktes av att Minna dök upp och höll mycket kärleksfullt modellerna i handen.

Plaggen som visades, hennes AW15 kollektion, var exakt som hon själv beskrivit dem "Suit Lady möter pyjamas möter sport" och de var lika vackra som själva upplevelsen var. De var bärbara, de var nyskapande och de var inspirerande- de var perfekta. Allt var perfekt. 

Minna Palmqvist gav mig en av de bästa lördagarna jag haft på väldigt väldigt länge.

Nu avslutar jag min uppdatering kring stockholms modevecka med mina favoriter från Textilhögskolans SS15-visning. Favoriseringen beror på kollektionernas extremt intresseväckande och rätt av estetiskt tilltalande design. Här kommer de tre kollektioner som fick mig att infantilt studsa i stolen och irritera mina seatingkamrater:

Sara-Lovise Ewertson SS15: SnowBeastLasorTornado

Såhär beskriver Sara-Lovise Ewertson sin kollektion: "Flipperspel, ett blinkande maraton, -  ut i en föralltid snöstorm." Och ja, det var exakt så jag uppfattade kollektionen, den kändes som en ännu bättre version av Jeremy Scotts skräpmat och skräpkulturs-kollektion för Moschino AW14 som jag älskade så mycket, jag vill kalla denna för Moschino kollektionens något intelligentare och snyggare kusin.

Per Hansson SS15: Braided Body - Cord, Fibrous, Nylon

Tanken med Per Hanssons kollektion var att utmana, utveckla och hitta nya sätt för att skapa samtida herrmode. De flätade plaggen har konstruerats helt för hand, och gjorde mig fantastiskt imponerad. Det är inte ofta en ser sådant handarbete såhär i vår massproducerande samtid. Det var uppfriskande och det var vackert. Så vackert.

Andreas Eklöf SS15: Expression of tape

När denna kollektion visades fick en höra designerns privata samtal (som spelats in) kring produktionen av plaggen och det där allmänt kända ljudet av när tejp dras av från en rulle. Andreas Eklöf förklarar i sin beskrivning av kollektionen hur han använder sig av tejp-tekniker för att åstadkomma ett mer direkt vis att producera funktionskläder. Att arbeta med funktionskläder känns som ett framgångsrecept men något ointressant såhär mitt i vår universella sportmode-era, men att designa faktiskt nyskapande sportmode är allt annat än trist och vinner omedelbart mitt modehjärta. 

Ida Klamborn SS15

Igår stängde ingen mindre än Ida Klamborn Fashion Week Stockholm, och det med bravur. Ida Klamborn, jag vill bara börja med att säga tack för igår. TACK. FÖR. IGÅR. Vilken show. Visningen kändes som en enda stor feministisk sammankomst tack vare alla de queeniga queensen som satt frontrow och supportade. Att en variant av Hard Time med Seinabo Sey spelades under visningen kändes rätt givet med tanke på Ida Klamborns inblandning i videon till låten, den kollektiva besvikelsen som uppstod när Seinabo Sey satt frontrow och alla förstod att hon då inte skulle uppträda var därför ofantlig. Men, vi hade så fel. Halvvägs in i visningen ställer sig stjärnan upp och börjar sjunga. Den kollektiva lyckan som då uppstod var beyond ofantlig.