Äkta 70-talspervo-toffla<3

Gucci A/W16

Ibland är det så himla jobbigt att ha ordentliga åsikter om modevisningar (nya kollektioner) eftersom mina känslor inför dem oftast är något så väldigt simpelt som “FYFAN DET HÄR ÄR SÅ JÄVLA FINT JAG DÖR” eller “FYFAN DET HÄR ÄR SÅ JÄVLA FULT JAG DÖR”. Därför blir det lätt att jag inte skriver alls, när hjärnan endast kan formulera bu eller bä, pga ställer högre krav på mig själv än så? Förmodar jag. Vilket är trist när en *driver en blogg*. Men, ja, en kanske inte behöver ha så himla mycket ordentliga åsikter hela tiden?

Jaja. Nu tänkte jag dela med mig av lite ofullständiga åsikter (aka känslor) kring Guccis A/W16 Menswear-kollektion. Som var ungefär lika dödsfin som den senaste. JAG AVLIDER FÖR ATT DEN ÄR SÅ FIN. SÅ FIN. SÅ FIN. Jag vill bara rafsa ihop alla kläder/accessoarer/skor, sno med mig dem hem, konstruera en säng av allt och sova lyckliga mardrömsfria nätter på Gucci A/W16-sängen i alla mina dar. Tror seriöst att en sån säng skulle kunna bota mina sömnproblem.

Gucci A/W16 – en ny (och faktiskt fungerande) variant av sömntablett.

Gucci SS16

Gucci. Gucci Gucci. Gucci Gucci Gucci. Gucci Gucci Gucci Gucci. Åh Gucci, vart ska jag ens börja?

Gucci, älskade Gucci, är så himla bra nu. Det är det enda stora modemärket som (nu) verkligen vågar ta ut herrmodesvängarna. Som verkligen vågar röra vid det där som ofta kallas feminint.

Med den föregående herrkollektionen skedde någon slags indikation på hur märket skulle ändra på sig och komma att se ut. Vilken riktning det skulle ta framöver. Den här kollektionen, med hjälp av den nya chefsdesignern Alessandro Michele- totalbekräftar den indikationen. Och den här kollektionen. Den här kollektionen. Den här kollektionen är exakt så Gucci ska vara OCH är rakt av det finaste jag någonsin har sett i herrmodekollektionsväg.

En får se de mest perfekta silhuetterna i form av accentuerad midja- ni vet den där som män faktiskt också äger och har (midjan glöms så lätt bort i det lilla herrmodet) i kombination med stadigt klockat nertill. Snäva bootcut byxor med snäva toppar eller skjortor och romantiska blusar samt slimmade klassiska kostymer eller kostymer i pyjamasform vandrar längs med visningspodiet. Bländande rött möter ljusrosa och ljusblått som sedan idkar samlag med turkost, oranget och brunt. Det är glittrigt, broderat, blommönstrat, batikmönstrat och fullt med spets- en massa spets. Allt detta i äkta 70-tals anda.

Ja, kollektionen är gudomlig- den gör en ateist troende.

Men om jag släpper den lilla kärleksförklaringen nu, så måste jag säga skäms Gucci- inte en enda rasifierad modell hade castats till denna visning. Sen skulle det (i vanlig ordning) vara trevligt att se de där kläderna på en manskropp som gemene man faktiskt kan relatera till. Inte endast på den där taniga pojk-kroppen. Jag tänker mig att det i detta fall skulle kunna bli en slags skjuts för män att våga klä sig i det där "kontroversiella" herrmodet, om de mer direkt kunde se sig själva och sin kropp i de där kläderna.

Ps. 70-talet var modemässigt generellt ganska feminiserat- modet domderades av de där tighta byxorna och de där tighta små tröjorna som ofta anses kvinnligt. I och med det kan en fundera lite över om det är 70-talsprägeln som gör det här Gucci-modet "androgynt" eller om det är (som jag hoppas på) Guccis nya koncept- att det kommer att finnas med i Guccikollektioner framöver med eller utan 70-talsvibb.