Idag blev jag ledsen. Ledsen för att den kommande filmen Zoolander 2 (som jag sett så mycket fram emot) har hamnat i blåsväder – och det med allt rätt.

Efter att en trailer till filmen släpptes förra veckan startades en ”petition” för att få folk att bojkotta den, detta med anledningen att den skulle vara transfobisk. Det hela handlar om den karaktär som Benedict Cumberbatch spelar, transmodellen All.

I trailern introduceras All för de manliga supermodellerna Derek (Ben Stiller) och Hansel (Owen Wilson) som ”the biggest supermodel in the whole world”, varpå Derek ställer frågan “Are you like a male model or a female model?”, vilket besvaras med ”All is All”, som sedan följs upp av att Hansel ställer den förklarande frågan “I think what he’s asking is do you have a hot dog or a bun?”.

Ja, alltså, det här förmodar jag ska vara ett superkul skämt som menar att driva med obildad inskränkt idioti. Men jag skrattar inte. Det känns bara som ett i sig fullständigt obildat inskränkt idiotiskt hån.

Vidare är karaktären All (spelad av en cisman) porträtterad som en (enligt mig och de 13 000 som hittills skrivit upp sig på namninsamlingen) uppenbar karikatyr av androgyna/trans/ickebinära individer, precis som det lika hånande som icke-skrattframkallande ”do you have a hot dog or a bun”-skämtet.

Nu ställer sig folk frågan om filmen är transfobisk eller inte. För mig finns det inga frågetecken.

För att citera texten tillhörande namninsamlingen:

”If the producers and screenwriters of Zoolander wanted to provide social commentary on the presence of trans/androgyne individuals in the fashion industry, they could have approached models like Andreja Pejic to be in the film. By hiring a cis actor to play a non-binary individual in a clearly negative way, the film endorses harmful and dangerous perceptions of the queer community at large.”

Jag vet att Zoolander är en komedi, att konceptet är att med hjälp av överdrivna stereotyper driva med den fucked up modebranschen. Att det då blir någon slags skämtsam kritik mot branschens skevhet. Men att vi numera (inte särskilt ofta – men oftare än aldrig) kan se transpersoner representerade i modebranschen är ett framsteg. Ett steg på vägen mot ett mer inkluderande klimat inte bara i modebranschen utan också i samhället i stort. Inte en problematik att bekämpa.

Därför blir det knappast komiskt att häckla det framsteget och de individer som så länge kämpat för att få vara en lika självklar del av samhället som vilken cisperson som helst.